Smältande polarisar eller ekonomisk tillväxt? Plastpistoler till barnen eller rent vatten? Profilteaterns nya föreställning – med den otympligt långa men genialiskt fyndiga titeln – Ursäkta, skulle ni kunna svälta lite tystare, vi försöker faktiskt skapa lite ekonomisk tillväxt här borta – lyfter fram konsumtionssamhällets bakgårdar och ger publiken ett val. Vi behöver inte köpa billiga morotsskärare i plast. Det finns andra alternativ. Faktiskt. Ursäkta, skulle ni kunna svälta lite tystare… är baserad på både gamla och nya, specialskrivna texter av serietecknarna Liv Strömquist och Sara Granér. För Profilteatern är det lite av en favorit i repris: 2010 gjorde teatern braksuccé med föreställningen Om nu kärnfamiljen är så jävla fet – varför behöver den då så mycket propaganda? där Liv Strömquists seriealbum Einsteins fru agerade förlaga. Nya föreställningen är kanske lite spretigare och inte heller lika rapp i steget som sin uppskattade föregångare men tillhör absolut en av teaterns bättre uppsättningar; mycket tack vare regissören Nora Nilsson som skruvat ner Granérs och Strömquists tillspetsade upprördhet till förmån för ett eget, mer lågmält tilltal.
Scenen är en rund, fluffig bomullshimmel där drömmarna är stora och verkligheten krass. I spänningsfältet mellan utopi och realitet möter vi ett pärlband av tragikomiska karaktärer, träffsäkert fångade av den samspelta ensemblen Lina Hognert, Tobias Morin, Tito Pencheff och Anja Rajic. Några personliga favoriter är moderaterna (Tobias Morin och Tito Pencheff) som försöker överleva på en öde ö med arbetslinjen som rättesnöre, multimiljonären (Lina Hognert) som brottas med sitt habegär och den unga tjejen (Anja Rajic) som gör sitt allra yttersta för att övertyga arbetsgivaren om att hon har den flexibilitet som krävs för att arbeta på hens bemanningsföretag. Ursäkta, skulle ni kunna svälta lite tystare… är en föreställning som ställer saker på sin spets, som vågar tänka stort. Resultatet är en underhållande, rolig och uppfordrande uppsättning som visar att scenkonst med en politisk agenda inte nödvändigtvis stavas plakatteater.
Loading ...
