Tragedikanonen laddad i Göteborg

Under mars månad gestaltar tre teatrar i Göteborg ett barns död. Minst oväntat, åtminstone för den som kan sin dramatikhistoria, kommer dödsfallet i Ibsens pjäs Brand som spelas på Stadsteatern. Den kompromisslöse prästen Brand väljer att stanna hos sin församling på fjället i stället för att flytta till ett mildare klimat där hans son Alf kan återfå hälsan. Konsekvenserna blir ödesdigra.
   
Tragiska musikaler
I Backa Teaters musikalversion av Harry Martinsons versepos Aniara föder showflickan Daisi Doody ett barn när rymdskeppet färdats i många år på väg mot en säker undergång. Några medpassagerare rycker barnet ur hennes armar och offrar det i ett desperat försöka att återfå kontrollen över skeppet.
   Angereds Nya Teater har gjort musikal av spanjoren Sergi Belbels pjäs Jag är ful. Trots många komiska poänger, slutar det i svart. Huvudpersonen Ful som på grund av sitt utseende fått finna sig i att bli behandlad som en andra klassens medborgare, tar hämnd genom att döda allt som är vackert. Eftersom hon blivit gravid med landets snyggaste man, TV-värden Samuel, räknas hennes eget barn också dit.
   Och allt detta bara ett år efter att Gunilla Röör i rollen som Hester, mördat sin egen dotter i Stadsteaterns uppsättning av Marina Carrs Medea-tragedi Balladen om Hester. Tunga grejor!
   
Höjd snyftfrekvens
Vad som ligger bakom trenden, är inte helt enkelt att lista ut. Ska den välmående teaterpubliken helt enkelt få känna på livets hårda fakta? Eller är barnadöden ett tjuvknep för att beröra lite extra? Det fungerar i alla fall, kan vi intyga, särskilt i andra akten av Brand, då publikens näsduksförsedda händer går i skytteltrafik upp till ögonvrårna.