Det är inte ofta som Teater 23, Malmös äldsta fria teatergrupp, spelar föreställningar som riktar sig till vuxen publik. När de nu tar avsteg från den mer barnvänliga repertoaren så ger de sig på dramatikern Richard Dressers arbetsplatsdrama Augusta, som ingår i en trilogi om det amerikanska klassamhället.
På scenen är ljuset frostigt vitt, som om tiden vore frusen. Människorna är fast i sina liv och kommer varken framåt eller bakåt.
Städerskan Molly (spelad av Gunilla Andersson) har arbetat länge inom företaget. Med sin söndervärkta rygg kan hon inte knäskura golven, vilket företagets guldgaranti kräver. Mellanchefen Jimmy (Willy Pettersson) har fullt upp med att försöka lösa sina äktenskapsproblem och hantera sitt mindervärdeskomplex. Bägge tillhör den förbrukade massan på arbetsmarknaden. Ny på jobbet är Claire (Sonja Lindblom), som har ett munläder som inte går av för hackor och hellre vill stämpla in klockan tio istället för 08:00.
Så börjar en strid mellan dessa tre – alla vill vinna men är förlorare.
Richard Dressers manus vill rikta skarp kritik mot de växande samhällsklyftorna. Tyvärr tappas denna bort mellan de många tragikomiska situationerna som uppstår på scen. De tre skådespelarna gör dock fint utmejslade karaktärer och har ett tajt samspel. De bemödar sig om att hålla ett högt tempo, och det är framför allt Sonja Lindblom som står för den drivande kraften. Det är också hos hennes rollfigur man sätter sitt hopp till – Claire har fortfarande chansen att göra något åt sitt liv.
Regissören Daniel Rylander verkar däremot ha haft en del huvudbry med manuset. Föreställningen landar mellan det komiska och det tragiska och rollerna tenderar att bara bli figurer att skratta åt. Vilket är synd. Samhällsklyftorna är värda att ta på allvar. Det hade varit roligt om Teater 23 hade utmanat sig själva, frångått komiken och siktat på något tyngre.
Loading ...
