I Mel Brooks mångfaldigt prisbelönta musikal The producers – Det våras för Hitler möter vi Broadwayproducenten Max Bialystock (Claes Malmberg) som verkar dömd att misslyckas. Allt han tar i blir ett fiasko. Så när hans neurotiske revisor Leo Bloom (Kim Sulocki) påtalar att det genom rätt typ av bokföring skulle kunna löna sig bättre att floppa än att göra succé får Max en dunderidé. Genom att hitta det sämsta manuset, de uslaste skådisarna och den mest inkompetente regissören ska misslyckandet och därmed också succén bli ett faktum.
Den typ av lite tramsigt överdrivna humor som Brooks representerar i kombination med att bara två av huvudrollsinnehavarna sjunger ganska bra – och resten inget vidare – bådar kanske inte särskilt gott för ett bra musikalresultat.
Men The producers är i så fall undantaget som bekräftar regeln. Att sången inte når toppkvalitet vägs upp av de absurda men charmigt framförda karaktärerna. Och jag tokdiggar verkligen allt ifrån det tramsiga manuset till den struttiga dansen (Denise Holland-Bethke) och den snitsiga scenografin (Erik Fredriksson och Marcus Englesson).
Framför allt älskar jag hur varenda en i ensemblen verkar som gjord för sin roll. Ingen kan spela så torr och skör och samtidigt vara så intressant som Kim Sulocki. Claes Malmberg är precis så hal som hans karaktär kräver. Christine Meltzer har många gånger förut spelat våp men aldrig så bra som här. I första akten känns Magnus Härenstam lite nedtonad men när han i andra akten får på sig fuskmustaschen kan inget hejda honom.
Men jag blir en smula snopen när slutet kommer med sin ketchupeffekt – allt på en gång, i en enda röra. Det känns lite hafsigt avslutat och matchar varken den påkostade föreställningen eller det dyra biljettpriset.
Loading ...
