Trång titt i nyckelhålGudstjänst i den kommersiella kitschens heliga gullighet. Amerikanska Genevieve Belleveaus Church of gorgeous taps, ett av alla verk på Lilith Performance Studios eventkväll med tidigare residenskonstnärer. Foto: Malin Franzen
Recensioner [2011-05-30]

Trång titt i nyckelhål


RECENSION/PERFORMANCE. Via trånga ingångar tar sig publiken in till Lilith Performance Studios välregisserade event med sju av Malmöstudions tidigare residenskonstnärer. Nummers Björn Gunnarsson slår i pannan och hittar teman som publikens nyckelhålskikande böjelser och förträngda begär.

Porten kallas trång. Det skulle kunna vara namnet på temat när Lilith Performance Studio håller välregisserat event med sju av sina tidigare residenskonstnärer. Det är påfallande många av verken som har trånga öppningar.


Jag slår i pannan rejält när jag försöker huka mig in till kinesiska Yingmei Duans Happy Yingmei. Så särskilt happy verkar inte Yingmei vara. I ett landskap av torra småträd och lövtäckt golv – det luktar skog – hörs sorgsen sång till klingande vemodiga toner.
   Yingmei kommer fram till åskådaren, tittar in i ögonen, och överräcker en hopvikt papperslapp med välmenande rådgivning.


I svenske Morgan Schagerbergs Konservburksdjungeln får man kika in genom en glipa i en pyramidliknande konstruktion av korrugerad plåt och plast. Därinne spelas romantisk pianomusik, samtidigt som en talpedagog håller en sträng, disciplinerade lektion med en tafatt man.
   I israeliske Einat Amirs Enough about you leds publiken in i ett vitmålat, kubiskt rum. Därinne finns två trånga boxar, i vilka slumpvis utvalda par visas in. Genom instruktioner i högtalare får de samtala, dansa, med mera.


I norska Jannicke Låkers Hangover är publikpositionen voyeuristisk på riktigt. Över takkanten till en simulerad lägenhet kikar vi ner på en åldrad kvinna i en säng. Rollatorn är parkerad vid sängen, och på den syns Teaterförbundets tidning Akt.
   Kvinnan i sängen är inte vem som helst, utan skådespelaren Emy Storm, verkligen inte bara Emil i Lönnebergas mamma, utan en scenkonstnär som har gjort mycket på många stora scener genom åren.
   Att påminna publiken om dess nyckelhålskikande böjelser, hur interaktivt indragen man än blir, är kanske en annan tematisk avsikt.


Amerikanska Genevieve Belleveau har återigen installerat sin Church of gorgeous taps på Lilith. I en scenografi som refererar till den kommersiella kitschens heliga gullighet håller hon gudstjänst angående begäret som drivkraft för konsumtionskapitalismen.
   Detta är Disneyeditionen av kyrkoritualen, och gudstjänsten handlar om den begärsform som Disney genom alla år ihärdigt förträngt: sexualiteten.

Björn Gunnarsson

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (0 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare