Jag skäms. Skäms så jag får ont i magen. Skäms för att vara svensk. Skäms för att bo i ett land där Svea hovrätt väljer att fria män som i tingsrätten tidigare fällts för grov gruppvåldtäkt. Och i ett land som tydligen ser mellan fingrarna med att flickor, kvinnor, människor från andra länder kommer hit för att söka stjärnorna, men hamnar i skärselden.
Över 200 kvinnor kommer varje år till Sverige som offer för människohandel, läser jag i antologin Vad har mitt liv med Lilja att göra, som gavs ut 2004 i samband med att Lukas Moodysons film Lilja 4-ever erbjöds Sveriges gymnasieelever och värnpliktiga till subventionerat pris. Jag vill tro att den siffran har sjunkit, men får det tyvärr inte bekräftat någonstans.
Det är svårt att vara balanserad i en recension av Kerstin Perskis pjäs Dream Business. Den träffar rakt i magen och trots att jag, av helt andra orsaker, ser första och andra akten med en veckas mellanrum, har jag nästan svårt att uthärda under den timme åt gången jag är inne i scenrummet.
Där inne suggereras fyra flickors, unga kvinnors helvete effektivt fram med hjälp av Patrik Instedts och Michaela Granits filmprojektioner, hård musik och en väl anpassad scenografi. Orionteaterns industriliknande lilla scen har blivit till flickornas mörka tillhåll/cell med några enkla madrasser och stora fabriksdörrar som slår.
Ensemblen är, i frigruppssammanhang, lyxigt stor tack vare samarbetet med Konstuniversitetetet Teaterhögskolan Helsingfors och skådespelarna ger onekligen allt och mer därtill i denna in-yer-face-uppsättning, som visas dagtid för gymnasieklasser och som ingår i ett större konstnärligt forskningsprojekt kring människohandel och människovärde.
Det handlar om Anja (Linda Zilliacus) som kommer till Sverige för att jobba på café. Hon har fått lift med nya kärleken Marek (Erik Bolin), som lovar guld i det nya landet. En dröm hon gärna vill tro på, men Marek är förstås bara en bricka i ett större spel och Anja hamnar snart i ett bokstavligen inlåst läge.
Första gången är värst, säger de nya kollegerna, efter den avsugning som skissas i högerhörnet och som aldrig vill ta slut. Kollegerna tycks redan ha funnit sig i sitt öde. Marielle (Maija Arhola), vars mamma städar på sjukhus och behöver inkomsten från dottern. Nix (Annika Aapalahti), som flyr till drogernas värld för att uthärda och Monica (Julia Lappalainen), som lockar sitt blonda hår och är hallicken Jaceks (Felix Engström) favorit. En roll som knappast gynnar henne i en värld, där det är pengarna som styr och Jacek levererar det kunderna vill ha och det hans boss – ironiskt döpt efter det svenska storföretaget Ericsson – kräver.
Dream Business handlar om en samling trasiga människor som under pjäsens gång blir än trasigare. Men trasigast av allt är trots allt världen runtomkring dem. Jag får ont i magen. Och skäms.
Loading ...
