Hjulström avslutar så sitt sjuåriga åtagande som konstnärlig ledare på Folkteatern med föreställningen Tre kärlekar av Lars Molin. Valet är föga förvånande. Under de senaste åren har en rad folkkära texter av kioskvältarkaliber setts bli dramatik på Järntorget. Och folket kommer. Måhända skulle en dramatisering av Stieg Larssons trilogi platsa här?
Så lär ju nu inte bli fallet tack lov. Välkomna Lars Norén och Ulrika Josephsson, dörren är öppen.
Att Tre kärlekar är en historia som går hem i de svenska stugorna råder det inga tvivel om. Knappt har tv-apparaterna hunnit kallna efter sommarens repris av serien från 1989 innan den nu går upp på Folkteatern.
Dramatiseringen för scenen, gjord av Niklas Hjulström och Kjell Sundstedt, skiljer sig inte nämnvärt från sin förlaga. Man berättar en historia med rak kronologi utan överraskningar. Men historien är bra. Lars Molin var skicklig på att skildra den lille mannens kamp mot överheten.
Vi möter ett Sverige i 1944 års skrud på tröskeln mot den nya tiden där hopp och urstark framtidstro står mot tradition och vana. Vi möter också kärleksparet som övervinner allt detta, Gösta och Lilian, här gestaltade av Jonas Sjöqvist och Hanna Bogren. Bogren har en slående scennärvaro. Varje scen hon medverkar i får otvetydigt skärpa och hennes Lilian är lika trulig som kärleksskygg och bitsk.
Det finns fler i ensemblen som gör ett gott jobb. Göran Ragnerstam levererar till exempel ett utmärkt porträtt av den molinska antihjälten. Arg, snål och envis med ett rättvisepatos som får självaste Ghandi att verka trött.
Föreställningens scenografi, signerad Lisa Hjertén, är funktionell. Två stora geometriska ytor flyter parallellt över scenen och samsas med björkmönstrade sidofonder. I bakgrunden löper en brokig reva, kanske en tidslinje. Vid några tillfällen leker man även med vårt horisontella seende.
Ett gott ensemblespel och ett par pigga scenlösningar räcker bara så långt. Hjulströms Tre kärlekar har inget nytt att tillföra. Den är en scenisk version av tv-serien och är man sugen på det blir man säkert nöjd. Själv behöver jag betydligt mer än så för att förtrollas en helafton i september.
Loading ...
