Sex urmakare sitter på scenen. Under två och en halv timme får vi följa hur de framställer en klocka. Efter varje slutfört moment applåderar publiken entusiastiskt.
Nej, så är det förstås inte. För det finns få andra yrkeskategorier som tror så blint på att du är lika nyfiken på arbetsprocessen som den färdiga produkten. Men på teatern tänker man annorlunda. Därför har Sex roller söker en författare spelats flitigt på världens scener alltsedan premiären 1921.
När norska regiunderbarnet Alexander Mørk-Eidem tar sig an denna metapjäsernas metapjäs är det med utgångsläget att hans kärlek till teatern har falnat. Genom Pirandellos klassiker vill han återerövra den, vilket han gör genom återvinning av sin uppsättning 2008 på samma scen av Anton Tjechovs Tre systrar, vars scenografi också är scenografin till Sex roller söker en författare.
Det är också repetitionsarbetet av Tre systrar vi får följa med ungefär samma skådespelare i rollerna. Det ger förstås en passande lager på lager-upplevelse där det tredje lagret är de spöklika, oförlösta rollerna i Pirandellos drama, som hemsöker de levande för att få liv, vilket för tankarna till vår tids stora vampyrhausse.
Det är en ovanligt lustfylld ensemble vi får möta på Klarascenen. Det märks att de trivs med att delvis spela sig själva. Och att bråka, stöka och böka med sin egen konstart: Kristofer Fransson som Kristofer Fransson, Frida Hallgren som Frida Hallgren, Gerhard Hoberstorfer som Gerhard Hoberstorfer, Ann-Sofie Rase som Ann-Sofie Rase och så vidare.
Föreställningen är fylld av interna blinkningar och publiken, som premiärkvällen består av ovanligt många författare och skådespelare, är förstås snabbt med på noterna.
Möjligen kan det bli lite väl internt. Och ibland också lite grabbigt. Som när Mørk-Eidem låter Liv Mjönes roll som sexuellt utnyttjad dotter springa runt rejält lättklädd samtidigt som det i ett lite raljerande ironiskt tonläge nämns att här ska det minsann inte talas genusdebatt.
Men i stort sett så är detta annars ganska daterade tankeexperiment från förra seklet en orgiastisk lek med skådespelarskrået som för tankarna till såväl Federico Fellini som Sigmund Freud, en exponering av en utsatt yrkeskår som känns ovanligt välbehövlig år 2010 i Sverige.
LÄNKAR
Nummers recension av Tre systrar 2008
Loading ...
