För den som med hjälp av gulnade tidningsklipp, manusanteckningar och svartvita foton någon gång försökt föreställa sig uppsättningar som sedan länge lämnat scenens ögonblicklighet för arkivens historiska minnesbank är de här tre nya webbarkiven befriande lättillgängliga.
På ytan liknar de tre satsningarna varandra men skiljer sig ganska mycket åt när man tittar närmare på dem.
– Jag tycker mer att man kan jämföra det med olika museer som har olika utgångspunkter. Det blir en rikedom av olika källor där alla har sin egen inriktning, säger Lena Andrén.
Hon är en av redaktörerna för Scenarkivet som så här långt är snyggast och mest användarvänligt av de tre. Här tas webbens möjligheter till vara: videoklipp och foton hjälper till att levandegöra svunnen scenkonst. Alla namn på grupper och medverkande är klickbara vilket gör det lätt att låta nyfikenheten styra färden genom tre fria sceners historia: Atalante i Göteborg, Moderna Dansteatern i Stockholm och Dansstationen i Malmö driver gemensamt arkivet med målet att dokumentera all scenkonstnärlig verksamhet som funnits vid dessa scener under tjugo års tid.
Störst ambition i tids- och rumsomfång har Arkivet för nutida dans och koreografi som på Dansdatabasen.se vill tillgängliggöra material och fakta om all nutida professionell dans som framförts på olika typer av scener i Sverige från 1950 och framåt.
Arkivet, som drivs av en ideell förening, har satsat på inmätningar av verk med motion capture-teknik vilket gör att man som åskådare så småningom kommer att kunna röra sig runt den avidentifierade dansarkroppen i det virtuella rummet. Strävan är att komma rörelsen närmare:
– När man tittar på en föreställning är det så mycket: scenografi, ljus, kostym – allt blir väldigt avancerat, det är svårt att komma åt rörelsematerialet, säger Madeleine Hjorth som tillsammans med koreografen Åsa Unander-Scharin driver arkivet.
Planen är också att man i framtiden ska kunna koreografera sin egen 3D-ensemble på sajten.
Scendatabasen.se drivs av Svensk Teaterunion och har ambitionen att täcka in all professionell scenkonst över hela Sverige och på så vis fylla tomrummet efter Teaterårsboken som slutade komma ut 2001.
Som Nummer tidigare berättat kommer materialet bland annat att användas för att ta fram statistik om jämställdhet inom scenkonsten. Som statistikverktyg för den vanliga användaren är sajten tyvärr ett lite trubbigt redskap. Lite synd för alla uppgifter borde finnas där.
De tre satsningarna har finansiering från Kulturrådets Accessprojekt som går in på sitt sista år 2009.
– Jag tycker att Access är ett bra namn. Det handlar om att öka tillgängligheten och att göra det lättare att hitta informationen. Det här är ett modernt kulturarv som annars riskerar att försvinna, säger Scenarkivets Lena Andrén.
Länkar:
Dansdatabasen
Scenarkivet
Scendatabasen
Loading ...
