”Born Originals, how comes it to pass that we die Copies?”, skrev den engelske 1600-talspoeten Edward Young. Ser man till svensk teater verkar frågan vara lika aktuell idag. Eller vad sägs om inte mindre än tre föreställningar samtidigt som alla fyller scenen med kopior?
I föreställningen Don Carlos på Dramaten har scenografen och kostymören Bente Lykke Møller kopierat makens och regissören Staffan Valdemar Holms klädsel, kostym och grå skjorta, som får bäras av samtliga skådespelare. Samtidigt vandrar det runt sju kopior av regissören Carolina Frände i En helt god kvinna på Göteborgs stadsteater, en pjäs som egentligen var tänkt att handla om Alva Myrdal.
I Stor och liten på Stockholms stadsteater får vi inte se sexton Birgitta Egerbladh, men likväl sexton Lotte, dramats huvudperson.
Kopia versus original, vem som i detta fall har inspirerats av vem – eller om det bara råkar falla sig så att kopior är det nya unika inom teatern lämnar vi över till dig att fundera på. Oavsett vad så anar vi en viss scenisk narcissism* just nu. Kommentera gärna fenomenet enligt nedan.
Finn fem fel. Carolina har många (själs)Fränder i En helt god kvinna på Göteborgs stadsteater. Men bara en är originalet. Gissa vem. Foto: Aorta
Olika falla ödets lotter i Birgitta Egerbladhs uppsättning av Botho Strauss Stor och liten på Stockholms stadsteater. Men alla Lotte är lika som bär. Foto: Mats Bäcker
LÄNKAR
Recension av Don Carlos (Dramaten)
Recension av En helt god kvinna (Göteborgs stadsteater)
Recension av Stor och liten (Stockholms stadsteater)
*Narcissism betecknar i modern psykologi en mer eller mindre abnorm böjelse för självbespegling, yttre eller inre – en förälskelse i den egna bilden, den egna personligheten. Narcissism utmärker sig för överdriven känsla av betydelse och överlägsenhet.(Källa Wikipedia)
Loading ...
