Kvinnorna vid Svansjön av Kristina Lugn
Det är inte i första hand igenkänning som präglar föreställningen på Klarascenen. Kristina Lugn är en poetisk ordkonstnär med ett språk fullt av absurditeter och verklighetsförvrängningar. Ändå levererar hon en text som befinner sig mitt i nuet, med mejlande, bekräftelsetörstande tjänstemän samt diktsamlingar som måste bli klara till julhandeln.
Regissören Åsa Kalmér har gjort precis det som krävs med en text av det slaget – det vill säga förhöjt spelet till något som är fjärran realism. Hennes skådespelare – Ann Petrén, Gunilla Röör, Sven Wollter och Sven Ahlström – behärskar spelstilen till fullo. Den föreställning de bjuder på handlar om allmänmänskliga ämnen som livet, döden, kärleken och jaget, men känslan den ger oss är att vi inte behöver ta oss själva på så blodigt allvar.
Kalevala, berättelser sammanställda av Elias Lönnrot
Fyra timmar och tjugo minuter är långt. Speciellt en vardagskväll då man knappast hinner med någon middag före besöket på Stora scenen. Visst lyckas regissören Lars Rudolfsson och hans 23-hövdade ensemble att ibland låta tiden flyga iväg i takt med de färgglada tygerna på scengolvet – för övrigt föreställningens enda rekvisita. Skådespelarna bjuder på ett fulländat spel, där berättelsen vandrar från mun till mun och iscensätts på det mest variationsrika sätt. Det är ändå inte utan att en reporter med lite för lite sittfläsk mot slutet undrar om det inte hade varit på sin plats att göra en eller annan strykning i berättelsen. Men i efterhand glöms helt klart skavsåren bort och det jag minns är humorn, storslagenheten och det finskt friska.
Livet en dröm av Pedro Calderón de la Barca
1600-tal möter nutid i Unga Klaras färgsprakande skådespel, som hade premiär den dag Anna Lindh avled.
Vad händer med människokärleken och empatin hos den som själv saknar kärlek och trygghet? Vi är, speciellt denna kväll, redan smärtsamt medvetna om svaret, men påminns ännu en gång. Här är det värstingen Sigismund, kungasonen, som får stå som exempel. En mustig text i Jens Nordenhöks översättning och Lucas Svenssons bearbetning. Tillika mustigt och personligt framfört av Unga Klara-ensemblen.
Loading ...
