Papageno (Carl Ackerfeldt) jagas av brunbjörnar i Ole Anders Tandbergs och Maria Gebers normbrytande Trollflöjten. Foto: Hans NIlsson
Recensioner [2012-10-08]

Trollflöjten som scoutäventyr

Trollflöjten av Wolfgang Amadeus Mozart
Text: Emanuel Schikaneder Svensk text: Ulf Peter Hallberg
Scen: Kungliga Operan
Ort: Stockholm
Regi och scenografi: Ole Anders Tandberg
Kostym: Maria Geber Ljus: Ellen Ruge
Dirigent: Stefan Klingele
Medverkande: Ida Falk Winland, Daniel Johansson, Carl Ackerfeldt, Susanna Stern, Michael Schmidberger med flera, Operakören och Kungliga Hovkapellet
Länk: Kungliga Operan


RECENSION/OPERA. Med Ole Anders Tandbergs och Maria Gebers lekfulla regi och Ulf Peter Hallbergs flyhänta översättning närmar sig Trollflöjten klassikerstatus. Sofia Nyblom känner sig berusad på Kungliga Operan.

Hur sätter man upp Trollflöjten efter Ingmar Bergmans kultförklarade filmatisering? Ole Anders Tandberg och Maria Geber är inte de första att brottas med fadersarvet – och väljer på samma sätt som i sin tolkning av Così fan tutte ett totalt auktoritetsuppror. Men när de tar nappatag med Wolfgang Amadeus Mozarts mest eklektiska opera upplever man det överraskande, och bitvis lysande resultatet närmast som ”Trollflöjten II: The Sequel”.

Tamino nickar till på Operans första bänk och återupplever  i drömmen ungdomsförälskelsen som ett prövande scoutäventyr, medan tre damer från garderoben nyper honom i örat. Huvudaktörer på resan är ett knippe sångstjärnor som gör minnesvärda debuter på nationalscenen – från Daniel Johanssons Tamino,  till Susanna Sterns psykopatiska stumfilmsdrottning och Ida Falk Winlands skolflicksljuva Pamina.  Carl Ackerfeldts ornitolog Papageno jagas av brunbjörnar, och vinner publikens hjärta när får sin Papagena (Vivianne Holmberg) efter en närmast fulländad striptease. Om inte dirigenten Stefan Klingele hade stoppat dem… Och tur är väl det, för ibland tar leklusten och de kraftiga strykningarna i dialogen loven av den musikaliska stringensen och allvaret.

Men det är inte bara Bergman som spökar i Trollflöjten: den moraliserande tonen, konflikten mellan patriarkat och matriarkat, och de Hunger Games-liknande prövningar i eld och vatten som möter det unga paret när de närmar sig undergång – eller triumf. Alla strider utkämpas konsekvent i livets klassrum, och när Papageno pladdrar för mycket spärras han in i ett fågelägg, tillbaka till fosterstadiets stumma tillvaro. Här är Paminas pappa (Michael Schmidberger) en kraftlös scout på kryckor, vars undersåtar består av måndyrkande svartalfer – och en demoraliserad präst (Daniel Ralphsson), vars sexuella övergrepp på flickan går obemärkta förbi.

Den flyhänta översättningen av Ulf Peter Hallberg bidrar till normbrotten  med finess och humor. Här är det ”Han, och Hon … och HEN” som harangeras i Paminas och Papagenos duett om kärleken – och tre queera gossar får veta att de också komma att bli kära i flickor. Och det är i operans sista scen, där auktoriteterna flytt fältet och skolklassen upprymt kastar flygplan med sina skrivningar, som Trollflöjten berusar och närmar sig klassikerstatus.

Sofia Nyblom

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (10 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare