När resten av världen är full av väl marknadsförda personliga varumärken, livsstilscoacher, mentala tränare och tips på hur du omformar dig själv till att ”bli dig själv” gör frigruppen Unga Tur i Stockholmsförorten Kärrtorp precis tvärtom och erbjuder något helt annat. Ett föredrag om att försvinna är en sorts paus- och tröstteater för jagtrötta.
I vardagspoetisk regi av Gustav Englund och med dramatik av Moa Backman bereds plats för känslan att vilja försvinna – att inte synas, höras, finnas, vare sig i sociala medier eller sociala sammanhang. Inte stressa, pressa, jaga, bevisa.
I Rebecka Holmströms drömska kartongljusbruna arkivrum av pärmhyllor och anslagstavla – där kaffebryggarens surrande bubbel kan bli ljudkonst om man håller upp en mikrofon mot den – leder den finstämda ensembletrion Emelie Florén, Johanna Lazcano och Elin Skarin, med text, kropp och videoprojektioner, en kollektiv meditation över denna känsla.
Det här är motsatsen till aggressiv, konfrontativ in yer face-teater – här måste man lyssna lyhört, våga flyta med och orka öppna sinnet själv. Några stunder är det väl lugnt och snällt, motståndet väl milt, och en del scener blir stilla pausbilder. Men visst skymtar mörkret under ytan. För vad skulle det egentligen innebära att konkret försvinna helt och hållet? Nog skulle det vara något svartare än att bara äntligen ”slippa vänta på grön gubbe och alla andra gubbar”?
Ja, Unga Tur guidar oss igenom stegen ”Att vilja försvinna”, ”Att vilja göra något annat”, ”Att göra det”, ”Insikt om ensamhet” och ”Insikt om kollektivet” och antyder därmed en möjlig lösning på ledan. Det individuella blir kollektivt när videokameran riktar våra blickar mot oss själva, alla vi som utgör publiken tillsammans. Jagtröttheten kanske kan vändas i gruppglädje om man tittar från ett annat håll? (Nej, det är inte så präktigt som det låter.)
På vägen dit hinner de också bland annat skala en lök (existentiell metafor!), gråta en skvätt (det gör man när man skalar lök) och få oss allihop att fundera på de olika beståndsdelarna av vårt eget jag – och det sammanhang det existerar i. Ett föredrag om att försvinna är en lågmäld liten föreställning i en högt brusande omvärld. Det är fint, lite vemodigt och mycket trösterikt.
Loading ...
