”1970, en sommarkväll i ett vardagsrum på Johannesgatan i Stockholm, satt några skådespelare från Stockholms stadsteater. Man var trött på de anonyma institutionsteatrarna som bara nådde en ytterst begränsad publik och hade en förutsägbar repertoar. Man planerade att starta en helt ny teater … Turteatern var född!”
De här historiemättade raderna om hur det en gång började för fyra decennier sedan står att läsa på Turteaterns webbplats. Nu är det nya tider.
Efter att ha haft samma hemmascen sedan 1977 i biografen Reflexen i Stockholmsförorten Kärrtorp, efter att i 33 år ha repeterat och spelat vid det lilla centrumet längs den gröna tunnelbanelinjen mot Bagarmossen-Skarpnäck flyttar nu Turteatern.
Ställda inför en 70-procentig hyreshöjning, och en praktiskt bökig situation där man flera gånger i veckan tvingas stuva undan scenografi och rekvisita när stadsdelsnämndens kulturkommitté kör bio – kommittén har förstahandskontraktet på Reflexen – väljer Tur att flytta ut från årsskiftet.
Fast man flyttar inte långt, bara ett par hundra meter till Fyren, en samlingslokal som nu blir teaterscen. Men med flytten förlorar teatern sin plats som kyrkan mitt i byn vid det lilla 1950-talstorget. Och med flytten förlorar man den tidsenliga neonskylten i röd skrivstil: Reflexen. Carina Ehrenholm, en av teaterns tre nya konstnärliga ledare, är dock inte orolig.
– Man ser Fyren när man kommer med tunnelbanan. Vi ska sätta upp en skylt åt det hållet.
Vi tar trappan upp från centrumet till medborgarhuset Fyren. Grått marmorgolv i foajén. En receptionsdisk som kan bli biljettkur. Ädelträpanel och lamprundlar i böjd trälamell ger ett varmt ljus. Medan flermeterhöga, endast decimeterbreda glasspringor tillsammans med skyltfönsterstora funkisrutor ut mot gatan släpper in ljuset. Slitaget är varsamt trots åren.
– Vi söker pengar från Arvsfonden och Boverket för en upprustning av lokalerna, berättar Carina.
Ett kafé, liksom en allmän ansiktslyftning och verksamhetsanpassning av lokalerna planeras.
– I bästa fall har vi pengar till våren. Då kör vi tre pjäser på turné och kan göra om lokalerna över sommaren.
I Fyren – där Turteatern har förstahandskontraktet – finns en större och en mindre samlingslokal där gradänger kan flyttas runt, scener byggas och ljusrår riggas. Carina Ehrenholm öppnar in till stora scenrummet men drar snabbt igen: ett par klasser från stadsdelsgymnasiet undervisas i drama av teaterns medarbetare. Ett av många brödjobb ensemblen gör för att driva runt verksamheten.
Men ett brödjobb som nu försvinner. Efter att regeringen bestämt att tillvalsämnen som drama inte längre ger meritpoäng för högskolestudier väljer inte tillräckligt många elever ämnet för att kursen ska bli av.
– Det fick vi veta i maj, och där stod vi med skägget i brevlådan.
Så ser vardagspusslet ut för en fri grupp i Sverige 2009. Att med många bäckar små få ihop tillräckligt med pengar för att kunna ägna sig åt det man verkligen vill och finns till för: att göra teater.
Inte för att man har något emot att undervisa, hyra ut lokalen, sätta upp förställningar som är mer beställningsjobb än egna initiativ … Nej, absolut inte, säger Carina:
– Men tiden för att också hinna sätta upp de föreställningar vi själva vill och bestämt oss för att göra blir mindre och mindre.
Nummer två av tre i den nya konstnärliga trojkan ansluter i fika-/lunchrummet och kontoret en trappa upp i Fyren: Erik Holmström. Tredje benet, Nils Poletti regisserar för tillfället på Malmö Opera.
– Vi vill vara storslagna och göra stora saker, säger Erik Holmström kaxigt men utan anstrykning av dryghet.
Han drömmer om en annan teater, men är samtidigt liksom kollegerna realist nog att förstå att rätta mun efter matsäcken.
Teaterns anslag kommer från Stockholms läns landsting, Stockholms stad och Kulturrådet – 3 miljoner – därtill biljettsubventionsstöd från Stockholms stad.
– Men i år har staden avsatt en bestämd summa i biljettstöd vilket gör att Tur långt ifrån kommer att få pengar för alla subventionerade biljetter vi säljer, förklarar Carina.
De tre i den konstnärliga ledningen är själva skådespelare och regissörer och tog över Turteatern för drygt ett år sedan. Innan dess hade de under några år varit drivande krafter i Unga Tur – en fristående och självständig grupp inom Turteatern.
Några från ”gamla” Tur finns kvar på scen och i styrelsen – styrelsen ger ledningen uppdraget och har det yttersta ekonomiska ansvaret – plus att man erbjuder den nya ledningen sin samlade erfarenhet och praktiska hjälp.
– Jag tycker att det var modigt av dem att erbjuda oss att ta över, säger Erik. Man brukar inte lämna ifrån sig makt så. Även om det är nödvändigt för att det ska bli en utveckling. De gillade oss och vi hade samma idé om teater. Vi gillar samma humor, tycker om cabaret och musikteater. Men klimatet på 1970-talet var annorlunda än idag. De berättar gärna om när biljettköerna ringlade över torget. Idag är utbudet större och konkurrensen hårdare.
Carina tar upp tråden och jämför 1970-tal med 2000-tal.
– På 1970-talet kunde det sitta två fältassistenter här som hjälpte till med att få ut föreställningarna. Det gör det knappast idag. För oss är skolpubliken svår att nå. Övrig publik kan vi komma i kontakt med via till exempel en community som Facebook.
Svårigheterna med att sälja föreställningar till skolor och dagis började efter att kultursekreterarna blev färre i stadsdelarna. De var nämligen länken mellan teatern och dem de skulle spela för. Idag finns i Skarpnäcks stadsdel där Tur ligger istället för en kultursekreterare på heltid en ”kultursamordnare” på halvtid.
– Som gör ett jättebra jobb men skulle behöva mer tid och mer resurser. Och lärarna som ska göra inköpen av föreställningar har sällan tid att sätta sig in i vad de har att välja mellan. Där hade kultursekreterarna en helt annan kompetens och kännedom om både teatrarna och skolorna, säger Carina.
– Dessutom får skolorna här inte längre öronmärkta pengar för kultur utan det har ersatts med en målsättning om att ”varje elev, varje barn ska få en kulturupplevelse”, fyller Erik i.
– Det är svårt att nå ut till barn idag. Det finns ingen infrastruktur. Vi har märkt en jätteskillnad eftersom vi har barn och ungdom som tema i år, även om vi också tidigare jobbat mycket med barn- och ungdomsteater, säger Carina.
– De jobbar som helvete här på kontoret för att sälja förställningar. På samma gång som vi uppmuntras att vända oss till barn så är det ekonomiskt självmord vad det gäller biljettintäkter. Vi sitter i en rävsax.
Varför satsar ni då på temaåret ”barn och ungdom”?
– Vi försöker hitta vårt förhållningssätt till barn och unga. De är vår framtida publik, och en viktig inkomstkälla om det fungerar att sälja våra föreställningar. Nu har vi prövat och förstått svårigheterna och hur det fungerar.
Hur är Turteaterns förankring i Kärrtorp efter 33 år?
– Det känns att vi har en lokal förankring även om jag tror att den största publikandelen kommer inifrån stan, säger Carina. Vi har till exempel Öppen Scen varje månad när många här utifrån tittar in en stund på väg hem från jobbet.
På Öppen Scen-kvällarna kan allt hända står det på webbplatsen: ”Konstiga och helt normala framträdanden, poesi, musik, teatersport, skapande av nya -ismer, pinsamt och genialt i en underbar blandning”.
– Vi vill att Fyren ska bli ett kulturhus, fyller Erik i. Där vi har plats för allt från en nutida musikklubb till teaterscen, workshops och kafé. Fyren ska framöver bli ett flexibelt hus med större möjlighet att göra inspel, med kulturkafé, utbildningar, utställningar, klubbar, möten, föreningsliv, konserter …
Regeringen vill att konstnären inte bara ska skapa god konst utan också vara en god entreprenör. Nyligen lade man fram en ”Handlingsplan för kulturella och kreativa näringar” och anslog 73 miljoner, bland annat för att få konstnärer att bli bättre entreprenörer. Hur ser ni på entreprenör- och konstnärskap?
– Entreprenör plus konstverk är inte lika med sant, svarar Carina. Politiker har inte full insikt i konstnärliga processer, och är oförstående för att vi inte som de är lika intresserade av entreprenörskapet. Motfrågan är varför de inte är intresserade av konstnärskapet?
– Det jag först tänker på är att vi jobbar mycket för en liten lön, säger Erik. Entreprenör används på ett lättvindigt sätt. Vi ska ha samarbeten, kurser, uthyrning … Vi får mindre och mindre tid över för att göra föreställningar. Det finns problem med att lyssna av efterfrågan för mycket, istället för att göra det vi är här för att göra: teater.
– Det är viktigt att hålla fast vid kärnan, den konstnärliga verksamheten, fyller Carina i. På en skala över vad konst och kultur är och ska vara har man på ena sidan kultur som en vara vilken som helst. På den andra sidan kultur som en rättighet, som en bok på bibblan.
Var befinner vi oss idag?
– Mitt i.
– Nyttoaspekten prioriteras, slår Erik fast. Tonvikten ligger på den. Inget fel i det i och för sig. Men om allt blir nyttighetsaspekt …
– Winston Churchill svarade dem som under andra världskriget förespråkade att alla pengar skulle läggas på försvaret med frågan: ”Vad ska vi då försvara?”.
Den frågan menar Carina är lika relevant att ställa idag när det är ekonomisk kris och politiker vill skära i kulturanslagen:
– Nu ställs kultur mot sjukvård till exempel. Att kulturen kan erbjuda nya och större perspektiv och vishet är något vi skippar om vi bara ser kulturen ur ett nyttoperspektiv, och som en vara.
– Vi är på gränsen vad gäller kraven på att samarbeta, ha nyttoaspekten för ögonen, betrakta kultur som en vara vilken som helst, konstaterar Erik.
Om ni fick önska er något, vad skulle det vara?
– Att få jobba mer med vår teater, säger Erik direkt. Balansen är prekär nu. Vårt tema barn- och ungdomsteater har visat hur svårt det är, och att vi behöver tid.
– Höjt anslag vore underbart, menar Carina. Kostnaderna ökar och fler teatergrupper startas, men anslagen anpassas inte efter detta utan står helt still. Och ingenting tyder på en förändring just nu.
– Det är vad det kokar ner till, resurser att göra teater för, fyller Erik i.
– Olika kanaler att hitta publiken, önskar sig Carina.
– En infrastruktur som gör att publiken hittar hit, önskar Erik. Det är lätt att man i en alltför hårt pressad ekonomisk situation börjar köra säkra kort. Det vill vi inte. Vi måste få modiga teatrar i Stockholm. Inte fega.
FAKTA TURTEATERN
Anställda
Två heltidsanställda producenter.
Den konstnärliga trojkan Ehrenholm, Holmström och Poletti är anställda av teatern till och från och har däremellan uppdrag på andra håll.
Just nu spelar man föreställningen Viola och Cinnober i samarbete med Brigaden, där Turteatern står för kostnaderna för två skådespelare och en tekniker.
Lön
Enligt kollektivavtal mellan Teatercentrum och Teaterförbundet, runt 19 000 kronor/månad inklusive semesterersättning.
Budget
Turteaterns totala budget är 4,5 miljoner kronor 2009.
Anslag 2009
Kulturrådet – 1 275 000 kronor
Stockholms stad – 1 440 000 kronor
Stockholms läns landsting – 450 000 kronor (för vilket Turteatern i Stockholms län spelar skolföreställningar för halva priset) + 70 000 i produktionsstöd för Chockdoktrinen
Biljettintäkter
Varierar, cirka 900 000–1,1 miljon kronor per år.
Övriga intäkter
Uthyrning av lokaler med mera.
LÄNK
Turteatern
Loading ...
