När det vankas folkloristisk dans blir jag alltid lite orolig för att hamna på ”uppvisning”. Inget ont i att rada upp hårdrepeterade nummer med mer eller mindre duktiga amatörer, men scenkonst kan man inte kalla det.
Tack och lov slipper jag att sitta och skruva mig framför World Dance Companys tvådelade verk Two to Tango och Gatans parlament.
Regissören Gunilla Gårdfeldt lyckas få ihop ord, sång och dans till ett bitskt tangoverk. Jag återkommer strax till det. Men jag måste bara börja med hennes kollega David Sperling Bolanders mustiga soppa av flamenco, magdans och street – Gatans parlament. Det är riktigt bra! På pappret låter det som gammal skåpmat – det var hundra år sedan idén om att blanda olika stilar var ny. Men vet man bara hur så kan det mesta återanvändas. Och det vet alltså Sperling Bolander.
Han börjar med en klyscha, och placerar olika karaktärer i en vänthall. I tur och ordning får de berätta sin historia eller uttrycka en känsla. Den posha tjejen med svinrygg dansar bländande flamenco, städerskan river av en cool magdans och sopgubben visar sig kunna göra headspin. Ett supertråkigt koncept, om det inte vore för Sperling Bolanders fina regi. Han skapar ett flöde, en känsla av att allt faktiskt hör ihop, utan att det blir duktig show av det hela. Vi slipper det mekaniska visa-titta-klappa-mönstret. I stället blir applåderna märkbart olika i längd och frekvens, beroende på hur mycket känsla artisten lyckas förmedla. Intensivast respons får sångaren Toni de Carmen, som lyfter dansarna flera dimensioner med sin starka röst och karisma.
Gunilla Gårdfeldts bidrag var det, ja. Two to Tango är ett rappt och snyggt tangoverk. Proffsiga dansarna Suzanna Bondesson och Love Nilsson är bäst i stan och levererar tjusiga, argentinska steg. De delar scen med My Engström, som håller sarkastiska monologer och sjunger. Hon är kul, men fungerar faktiskt bäst när hon släpper taget om clowneriet och ger sig hän på spanska och franska.
Loading ...
