En trendspaning i den tyska teatervåren är alla versioner för teaterscenen av filmer och böcker. Lars von Triers film Direktören för det hele i teaterversion spelas fortfarande på Nationaltheater Mannheim, som i maj även kommer att ha premiär för en dramatisering av Lukas Moodysons film Lilja 4-ever.
Münchner Kammerspiele har i mars haft premiärer för teateruppsättningar av både Orhan Pamuks Snö och Jonas Hassen Khemiris Invasion!. Och på Schauspielhaus Bochum har man i maj premiär för I hired a contract killer efter Aki Kaurismäkis filmmanus. På samma teater spelar skådespelaren Otto Sander, känd från Blecktrumman och Himmel över Berlin, i Thomas Bernhards Der ignorant und der wahnsinnige.
Oliver Mallison och Bernd Moss i Invasion! på Münchner Kammerspiele. Foto: Arno Declair
Det teatervärlden pratar allra mest om på våren är annars den viktiga händelse som äger rum i februari varje år då det tillkännages vilka tio uppsättningar som ska visas på Theatertreffen i Berlin i maj. Juryn bestående av sju recensenter väljer ut de föreställningar som de anser mest anmärkningsvärda – och att bli inbjuden till Theatertreffen kan närmast jämföras med att bli dubbad till riddare.
Mellan den 2 och den 18 maj kommer alltså följande ”riddare” att visas: Die ratten (regi Michael Thalheimer, Deutsches Theater Berlin), Onkel Wanja (regi Jürgen Gosch, Deutsches Theater Berlin), Gertrud (regi Armin Petras, Schauspiel Frankfurt), Pornographie (regi Sebastian Nübling, Schauspiel Hannover/Deutsches Schauspielhaus Hamburg/Festival Theaterformen 2007), Maria Stuart (regi Stephan Kimmig, Thalia Theater Hamburg), Die erscheinung der Martha Rubin (regi Signa Sørensen/Arthur Köstler, Schauspiel Köln), Die ehe der Maria Braun (regi Thomas Ostermeier, Münchner Kammerspiele), Der sturm (Stefan Pucher, Münchner Kammerspiele), Platz mangel (regi Christoph Marthaler, Rote Fabrik Zürich/Dieproduktion GmbH) och Hamlet (regi Jan Bosse, Schauspielhaus Zürich).
Onkel Wanja från Deutsches Theater i Berlin är en favorit bland kritikerna: Jens Harzer omtalas som den unge Bruno Ganz, och Ulrich Matthes i huvudrollen anses som Tysklands bästa skådespelare. Men varken Anton Tjechov eller Gerhart Hauptmann, Einar Schleef, Simon Stephens, Friedrich Schiller, Rainer Werner Fassbinder eller William Shakespeare kan väl egentligen sägas vara särskilt uppseendeväckande eller oväntade val?
Däremot en nonstop-performance-installation där publiken dricker, dansar och får massage (Die erscheinung der Martha Rubin), och Marthalers projekt om kropp, sjukdom och död med musik av Schubert, Mahler, Modern Talking och Bach – det är två jätteuppiggande val!
Och pigg bör du vara inför festivalsäsongen. Den brakar nämligen loss med Ruhrfestspiele i Recklinghausen (1 maj–15 juni), ovan nämnda Theatertreffen i Berlin (2–18 maj), Stücke i Mülheim an der Ruhr (4–24 maj), Theaterformen i Braunschweig (5–15 juni), Ruhrtriennale i Bochum, Duisburg och Essen (22 augusti–5 oktober), Bayreuther Festspiele med mycket Wagner (25 juni–28 augusti) och Salzburger Festspiele som naturligtvis är i österrikiska Salzburg (26 juni–31 augusti) och som avrundar den tyskspråkliga teatersäsongen.
Bernd Moss i Schnee av Orhan Pamuk, på Münchner Kammerspiele. Foto: Arno Declair
Är du mellan noll och tre år har du ytterligare en festival att gå på. Så gamla är nämligen de barn som är målgruppen för Theater von anfang an! (”teater från första början”), Tysklands första teaterfestival för de minsta åskådarna.
Förbundsrepublikens barn- och ungdomsteatercentrum, Kinder- und Jugendtheaterzentrum der BRD, startade detta projekt i oktober 2006 och i november i år kommer det att avslutas med en festival.
Nu efterlyses föreställningar för barn upp till tre år, som producerades i Tyskland och hade premiär mellan den 1 oktober 2006 och den 31 juni 2008. Åtta av dessa uppsättningar kommer att väljas ut och visas den 6–9 november i år på festivalen på Theater Junge Generation i Dresden. Syftet med festivalen är att uppmuntra dramatiker att skriva mera för just den här målgruppen, och att samtidigt att väcka uppmärksamhet hos pedagoger och föräldrar.
Teatervärlden framstår alltså vid en överblick som närmast outröttlig. Christoph Schlingensief, enfant terrible och film- och teaterregissör, bekände dock i konstidsskriften Monopol i januari att han har tröttnat på teatern. Trots åren med Frank Castorf vid Volksbühne i Berlin menar han att teater aldrig har varit hans grej. Han tycker inte om det ”dumma framåtgloendet” (”blöde nachvorneglotzen”), eller att skådespelare tror att de är Hamlet den ena kvällen och Faust nästa.
Nej, Schlingensief koncentrerar sig hellre på sin nya, ganska framgångsrika karriär som konstnär.
En annan teaterman som syntes i medierna i början av året är dramatikern Lutz Hübner. Hans ungdomspjäs Ehrensache (”Hederssak”) baserar sig på en verklig händelse där en fjortonårig flicka dödades.
Offrets mor har flera gånger försökt stoppa pjäsen eftersom hon anser att hennes dotter kan kännas igen i karaktären Ellena och att framställningen fokuserar på ungdomarnas sexuella brådmogenhet.
Men författningsdomstolen ansåg att det inte föreligger någon kränkning, eftersom ett litterärt verk eller en pjäs framför allt är fiktion helt utan krav på sanning. Ett litterärt verk som baserar sig på verkliga händelser utgör en blandning av fakta och fiktion, och även om man i ett sådant verk kan känna igen verkliga förebilder kan dessa karaktärers eventuellt negativa drag inte sägas vara kränkande.
Slutligen till ytterligare en, något ytligare, fråga om verklighet eller fiktion på scenen. Riktiga cigaretter, örtcigaretter eller inga alls? Röklagen infördes ju i Tyskland den 1 januari i år. Och i februari informerade den tyska teaterföreningen Deutscher Bühnenverein om denna lags effekt för teatrarna. De sexton delstaterna i Tyskland hanterar nämligen rökförbudet lite olika.
Rökning på teaterscener ”med hänsyn till konstnärliga skäl” tillåts av fyra delstater, fyra delstater tillåter det endast med särskild dispens. Två delstater tillåter örtcigaretter, och de andra sex förbjuder all typ av rökning på scenen.
I Berlin och München kan skådespelarna fortsätta röka, i Frankfurt måste de ha godkännande, och i Hamburg är det snart slut på pjäser där det röks.
Det finns alltså bara två saker att göra för rökande dramatiker: ta sig ett sista bloss – på en plats där det är tillåtet – och börja skriva på rökfria pjäser!
LÄNKAR
Nationaltheater Mannheim
Münchner Kammerspiele
Schauspielhaus Bochum
Theatertreffen
Ruhrfestspiele
Stück
Theaterformen
Ruhrtriennale
Bayreuther Festspiele
Salzburger Festspiele
Teater von anfang an!
Loading ...
