Ta vandringssägnen om råttan i pizzan, lägg till barnramsan om katten på råttan och stoppa in dem i en kollektivberättelse med ett hus som ram och du hamnar rätt nära Roland Schimmelpfennigs pjäs Gyllene Draken. I bottenvåningen finns en liten Thai-Kina-Vietnam-Take Away-restaurang där fem asiater arbetar. Det är Gyllene Draken, själva navet i spelet om rangordningen på den lägre skalan i samhället. Moralen i stycket handlar om hackordning och papperslösa gästarbetare som utnyttjas i arbete och rå prostitution.
Schimmelpfennig är fixstjärnan på den tyska dramatikerhimlen just nu. Hans pjäser kastar riktat ljus över våra liv och utmanar teatern att söka nya spelstilar och perspektiv. I Borås har uppdraget anförtrotts regissören Anna Sjövall.
Bakgrunden i Gyllene Draken är en splittrad värld. Charlotta Nylunds scenografi domineras av en världskarta som består av överlappande fragment i en annan ordning än vi är vana vid. Världen kräver stöttor. Inklämda mellan dem ser vi de fem asiaterna jobba för glatta livet i köksångorna. Övriga huset antyds med två trappor på ömse sidor av scenen. Blodet droppar och lysande laserspjut skjuter under kvällens gång in genom kartan. Världen tränger sig på.
Schimmelpfennig arbetar med en egen verfremdungseffekt, han inkluderar scenanvisningarna i skådespelarnas repliker. Först berättar de vad de gör och sedan gör de det. Överskridande av könsgränserna hör också till tekniken, alla fem aktörerna växlar mellan flera män och kvinnor.
Anna Sjövall har valt en avskalad spelstil som förstärks av Charlotta Nylunds kostymer i gul-brun-beige toner. Kockmössor av och på markerar när vi är i restaurangköket och inte, liksom snabba omgrupperingar på scen. Det blir ett väldigt förevisande, föga utrymme för traditionell psykologisk rollgestaltning. Ett tufft jobb för ensemblen. Skådespelarna lyckas bäst när de prickar in fysiska detaljer, med en förskjutning av höften eller axlarna byter de roll; Lennart Erikssons förvandling till flygvärdinna är klockren och Isak Hjelmskog blir en gamling bara genom att förändra andningen.
Tandutdragningen med rörtång på den yngste kocken är en fysisk klimax – ett uthållighetsprov för Niki Gunke Stangertz – som skickar rysningar genom publiken. Samtidigt är det övergången till Schimmelpfennigs magiska dimension. Men bortom intrycket av ett ambitiöst försök till omförpackad fabel har Gyllene Draken svårt att nå.
Loading ...
