Fördjupning [2003-05-20]

Tyst publik om tyst teater

När Tyst Teater spelade Brevet från NN på Härnösands folkhögskola 15 maj, var det tyst också i publiken. Åskådarna var från Kristinaskolan, statens skola för döva och hörselskadade, och teckenspråks- och tolklinjerna på folkhögskolan.

På scenen försöker två killar i femtonårsåldern lista ut vem det är som anlagt en brand på deras skola. Och den lite yngre tjejen, Ria, vill hellre vara med dem än leka med dockor som hennes kompis Sofia gör. Daniel och Johan blir båda lite förälskade i henne och det sätter deras vänskap på prov. De både sviker och förlåter varandra under pjäsens gång.

”Han som spelade Daniel var mycket bra. Det var lite svårare att förstå tjejen som var med”. (Tommy)

Olika tolkningar
Bland dem som tittade på pjäsen var Tommy Hansson och Klara Andersson, elever på Kristinaskolan. Tommy går i 8:an och Klara i 6:an.
   – De var jätteduktiga, säger Tommy, de använde ett bra språk med bra gester.
   Och Klara håller med.
   – Det var lätt att förstå pjäsen även om det blev lite rörigt ibland.
   – Han som spelade Daniel var mycket bra, säger Tommy, det var lite svårare att förstå tjejen som var med.
   De är inte riktigt överens om vem det egentligen var som anlade branden i skolan. Tommy tror att det var en av killarna själva.
– Men jag är inte så säker på det, säger Klara.
   Både Tommy och Klara har erfarenhet av teater sedan tidigare, de spelar själva, ett par gånger per år, i skolan.
   – Det är nog roligare att vara med på scenen än att titta på, säger Tommy. Senast var jag med och spelade i Bush och Bin Laden, en pjäs som vi har gjort själva.   
Klara, som nyss spelat med i en spökpjäs, tycker att det är kul både att se teater och att vara med och agera.

Verkstäder som uppföljning
I Brevet från NN skriver Johan ett anonymt brev, som han undertecknar just med NN, till skolans rektor där han lägger skulden för branden på Daniel. När de sedan blir vänner igen berättar inte Johan att det var han som skrev brevet till rektorn.
   – Jag tycker det var fel av honom att inte berätta, säger Klara.
   – Men samtidigt var det ju bra, säger Tommy, för de blev ju kompisar igen. Dessutom skulle ju Daniel mörda den som skrivit brevet…
   De tycker båda att sättet att framställa förälskelse i pjäsen passar både deras åldersgrupp och kanske också för något lägre klasser.
– Tjejen fantiserade mycket om kärlek, säger Tommy.
   Tyst Teater fick ta emot många ljudliga och tysta applåder efter sin föreställning. Och pjäsens tema, utanförskap, tog skådespelarna med sig till Kristinaskolan dagen efter, där de ledde verkstäder för mellanstadieeleverna.

Kärstin Nordin

Share/Bookmark
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare