Man kan förstå att Henning Mankell blev förbannad på Stockholms stadsteaters chef Benny Fredriksson förra året, när han inte fick bestämma regissör till Palmepjäsen Politik. Men efter att ha sett Vibeke Bjelkes uppsättning på Helsingborgs stadsteater måste jag säga att Fredriksson är den lyckligt lottade, som slapp stycket helt och hållet. Mankells tes är att Olof Palme – som ende svensk! – visste att ubåtarna i Hårsfjärden kom från USA och att han därför våndades över den protestnot han tvingades skicka till Sovjet våren 1983.
På Newsmill häromveckan hävdade förre ÖB Bengt Gustafsson att Mankell bara återger vad förre ambassadören och huvudsekreteraren i 2001 års ubåtsutredning Mathias Mossberg för fram i sin bok I mörka vatten. Som liksom av en händelse är utgiven på Mankellägda förlaget Leopard. Mankell använder alltså sin pjäs till att driva en tes, och framställer dessutom Palme som en machiavellisk maktmänniska, som anpassar sanningen efter situationen.
Allt detta är det Mankells okränkbara frihet att göra som författare. Vad man däremot allvarligt kan ifrågasätta är hans förmåga att skriva dramatik med någorlunda verkshöjd. Pjäsen är en melodram mellan två ubåtskaptener, den ene känslosamt konservativ, den andre s-märkt partigängare, som representerar öst-väst-striden i ubåtsfrågan. Stycket har dessutom en påklistrad och pekoralistisk – ”Jag var en uttorkad öken!”, ”En gång var du med mig där nere i djupet!” – erotisk triangel på formen mannen, hustrun och mannens gode vän.
Lika påklistrad är metafiktionen med en ”dramaturg” som skrivit en pjäs om Palme och ubåtarna. Palme spelas av Lars Viik, som valt att göra en imitation med fina medel: intonation, mimik, gester. Han har dessutom textens enda intressanta repliker, medan övriga skådespelare får kämpa förgäves med Steffen Aarfings gigantiska scenrum och Mankells pekoral.
Tesdriven teater kan vara angelägen, autentiska politiska skeenden kan gestaltas på scen och förtätade sakdiskussioner kan bli lysande replikkonst. Om dramatikern heter David Hare. Nu heter han tyvärr Henning Mankell. Stackars Helsingborgs stadsteater har återigen gått på en rejäl mina. Bottenläge, motorerna avstängda.