Själv vill han skapa musik som – för att använda hans egna ord – likt ”lätta moln bara puffar förbi då och då över scenen för att lika snabbt försvinna igen”.
Hur han skapar moln i Dead End? Rent instrumentellt genom etyder utmejslade ur klarinett, elgitarr och synten Nordlid. Mentalt genom en stor respekt för det som faktiskt sägs på scenen.
– Det kan uppstå enorma spänningar i rummet på grund av talet. Då händer det ibland att man kan förstöra med musik. Det är ju en helt annan konstart! I film, däremot, kan man braka in med musik. Här vill man ofta uppnå maximal effekt och då får den en helt annan roll, menar Ulf som med fötterna i båda dessa världar har ett brett perspektiv i frågan.
Tyst musik
I Dead End hörs musiken mest i övergångarna.
– Teater är ju enbart repliker, och då uppstår det subtila saker där musik inte funkar, menar Ulf och därmed blir detta minst sagt en ”anti-intervju”. Vi talar helt enkelt om något som Ulf helst inte vill att man ska tala om i föreställningen!
– Jag är mycket glad för att den inte nämnts i några recensioner av föreställningen. Musiken ska bara vara en förlängning av det som rör sig inne i de tre människorna som befinner sig på scenen, förtydligar han.
Högtalare – ett måste
I Dead End hör man Ulf Dagebys etyder ur högtalare. Egentligen föredrar han levande musik, men inser att det ofta är ett praktiskt och ekonomiskt problem på de mindre teatrarna.
Under årens lopp har han gjort nästan lika mycket teater- som filmmusik (se faktaruta). I en jämförelse tycker han att det på många sätt är mer komplicerat att göra teatermusik.
– Därför att teaterns konstart är ”live”. Som jag redan nämnt; man kan alltid ”smeta” på med musik i film, men det är inte teaterns idè. Det är en mycket märklig konstart – och samtidigt helt fantastisk!
Loading ...
