Att Teaterförbundets hela lokala fackstyrelse vid Stockholms stadsteater i veckan lämnade sina uppdrag med omedelbar verkan är exceptionellt. Händelsen vittnar om att arbetstagar- och arbetsgivarsidan står långt ifrån varandra, eller som Teaterförbundets ordförande Anna Carlson uttryckte det i ett pressmeddelande: ”våra förtroendevalda upplever att det finns en tydlig förhandlingsovilja från arbetsgivarens sida”.
Det är en svidande kritik mot Stadsteaterns ledning, och visar på att den lokala samverkan som fack och arbetsgivare kommit överens om i kollektivavtal inte fungerar.
Men att det nu lett till en öppen konflikt mellan parterna kommer inte som en överraskning. Under flera år har det sipprat ut uppgifter om att ett allt högre produktionstempo och en alltmer uppskruvad arbetstakt på teatern tärt hårt på personalen i form av stress och annan ohälsa. Teaterns produktionstaktsökning talar sitt tydliga språk. Belysningsmästaren Robert Forsman, som var ordförande i den fackstyrelse som nu lämnat sina uppdrag, säger till Dagens Nyheter att den bemanningsplan teatern jobbar efter är gjord utifrån 16-20 produktioner per år, men att antalet produktioner idag är nästan det dubbla.
Samtidigt är utvecklingen på Stockholms stadsteater igenkännbar för vad som i stort sett händer på landets samtliga offentligfinansierade sceninstitutioner. Kriser med brandkårsutryckningar på institutionerna är numera mer regel än undantag – länsteatrarna i Västmanland och Örebro, stadsteatrarna i Hälsingborg och Borås… Listan kan göras lång. Orsaken är underfinansiering. Under många år har vare sig staten eller kommunerna räknat upp sina anslag till institutionerna, eller ens kompenserat för pris- och löneökningar. Därmed har anslagen urholkats rejält.
Det speciella med Stockholms stadsteater är teaterchefen Benny Fredrikssons sätt tackla problemet. Istället för nedskärningar har han under sitt tioåriga chefskap tvärtom valt att göra mer teater för mindre pengar, och därmed drivit upp produktionstakten. Konceptet har blivit en ”framgångsaga”. Publiken har kommit (men biljettintäkter utgör bara en liten del av intäkterna), recensenterna har varit positiva och repertoarutbudet har varit om än inte alltid brett så mycket stort. Politikerna har varit nöjda och publiken likaså, medan arbetstagarna däremot blivit alltmer missnöjda.
Men nu tycks verkligheten ha hunnit ifatt framgångsbubblan på Stockholms stadsteater. För även om inga ”är så arbetsvilliga och så obenägna att sätta sig upp mot chefer som kulturarbetare, skådespelare inte minst” – enligt teaterkritikern Ingegärd Waaranperä i Dagens Nyheter – så kommer det en dag när man når gränsen för vad man orkar. Där tycks Stockholms stadsteater befinna sig nu.
Men styrelseordförande vid Stockholms stadsteater, Ulrika Francke (FP), håller inte med och ser ingen anledning att agera.
– Det är inte en styrelsefråga utan en ledningsfråga att agera, säger hon till Nummer.
Fast det är ändå exceptionellt att en fackstyrelse avgår för att man inte anser att det går att föra samtal med motparten?
– Jag vill inte kommentera det. Det är nu en central förhandling.
Men är det inte allvarligt att samverkan mellan teaterledning och facket inte fungerat?
– Jag kan inte se att kontakterna inte fungerat. Facket har framfört sina synpunkter. Det är olika uppfattningar, och inget konstigt med det.
Benny Fredriksson har delegerat förhandlingarna med facket. Kände du till det och vad tycker du om det?
– Det vill jag inte kommentera.
I Stockholms Stads undersökning om hur medarbetarna bedömer sin arbetsplats kom Stadsteatern sist 2008 och näst sist 2009, och undersökningen är en av tre parametrar för hur stadsteatern ska drivas.
– Det är inte bra.
Har styrelsen gjort något för att förändra det?
– Vi har diskuterat det nyligen.
Men siffrorna gäller 2008 och 2009?
– Det jobbas med det.
Har du som styrelseordförande fortsatt förtroende för Benny Fredriksson?
– Ja, jag kan inte se att det ändrats.
FOTNOT
Nummer har också sökt Benny Fredriksson för en kommentar men hänvisar istället till hans uttalanden i bland annat Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter.
Läs också en notis i vår blogg.
Loading ...
