Skuggteatern har en fantastisk fingertoppskänsla för vilka delar i Umeås historia som engagerar och berör. År 2010 kom gruppens uppsättning Fjäriln vingad syns på Haga om Hagamannen och hur hans våldtäkter påverkade umeåborna: två år senare skärskådades psykvården och det gamla mentalsjukhuset på Umedalen med Allt kommer att bli bra. Båda föreställningarna höll hög klass, inte minst Allt kommer att bli bra lyckades förena lokalhistoria med en engagerande berättelse.
I sin senaste föreställning Hem ljuva Ålidhem, har Skuggteatern ännu en gång ringat in en historia många umeåbor delar – för till exempel Umeås studenter är Ålidhems heterogena mix av akademiker, flyktingar och socialt utsatta ständigt närvarande; det är här du bor, festar, pluggar, blir kär och gör slut.
Med Ålidhem som spelplats, effektivt illustrerad på scenen med hjälp av tegelstensröda flyttkartonger, har Skuggteatern skapat en trovärdig och stark berättelse om de två barndomskompisar Järvi (Karin Malmberg) och Victor (Magnus Nilsson-Mäki) som hittar en gemenskap i olikheterna.
Järvi växer upp med en kedjerökande morsa och strulig storebror medan kompisen Victor läser läxor tillsammans med sina välartad medelklassföräldrar. Där Järvi är tuff och djärv är Victor rädd för att göra fel och misslyckas. Båda tolkas med känsla och inlevelse: Karin Malmberg gör en starkt kaxig Järvi medan Magnus Nilsson-Mäki hittat en fin ängslighet i sin Victor.
På scenen finns också musikerna Anders Nyberg och Anton Teljebäck som tillsammans med dansarna Tove Skeidsvoll och Anna Ehnberg från danskompaniet Nomo Daco, varvar skådespeleri med dans och musicerande.
Själv hade jag stora förväntningar på det nya samarbetet; nu blir det bitvis lite väl trångt och rörigt på scengolvet. Föreställningens stora behållning – och svaga länk, är Elin Ruuths manus. I sina allra bästa stunder fångar texten på ett lyhört sätt rappheten i barns samtal, andra gånger brister trovärdigheten i en stolpig vuxenhet som känns tillrättalagd och onaturlig.
Till skillnad från de tidigare föreställningarna i Skuggteaterns lokalhistoriska serie är målgruppen denna gång även barn. Kanske finns förklaringen till föreställningens spretighet här? Att man inte riktigt bestämt sig för vem det är man berättar?
Loading ...
