Offside i teatervärldenVem får vara med på planen? Om fotbollsspel som en metafor för livet handlar Amfetamin och sportdryck delvis om. På bild: Hanna Sundén och Kaj Ahlgren. Foto: José Figueroa
Recensioner [2010-12-14]

Offside i teatervärlden

Amfetamin och sportdryck av Johan Bössman
Scen: Teater De Vill
Ort: Stockholm
Regi: Johan Bössman
Scenografi: Jovanna Remaeus Jönson
Ljus: Charlotta Halleröd
Medverkande: Erik Markstedt, Hanna Sundén, Jonas Franksson, Kaj Ahlgren, Maria Wärme, Ola Björkman, Robert Jelinek, Tomas Åhnstrand
Filmfotograf: Robert Lundmark
Länk: Teater De Vill


recension/teater. Teater de vill fortsätter att göra pedagogisk teater för tonåringar och även denna gång i samarbete med NHR, Neurologiskt Handikappades Riksförbund. Efter En lektion i kärlek, om gränsöverskridande känslor på flera plan, ger man sig nu i kast med att belysa drogmissbruk. Och intentionen är god, tycker Ylva Lagercrantz Spindler.

Titeln på den här pjäsen skulle kunna vara Före detta om den inte redan var upptagen. För det är vad alla tre karaktärerna har gemensamt i föreställningen där vi möter två före detta elitidrottare och en före detta fotomodell.

I den inledande scenen av Johan Bössmans nya pjäs om vänskap, droger och karriärsval  kommer Kakan (Kaj Ahlgren), en före detta fotbollsspelare vars framgång har falnat efter en lårskada, vandrande i och ur en videoprojektion i fonden. Och så hans flickvän Julia (Hanna Sundén), en före detta modell med siktet inställt på en karriär och framtid. Men det knakar i förhållandet när den ena är på väg upp och den andra på väg ner i livet.

På väg hem från en radioinspelning med temat att vara just en dalande stjärna på kändishimlen möter så Kakan en gammal barndomskompis, Kryckan (Ola Björkman), också han ett lovande fotbollsämne en gång i tiden, men som nu har han hamnat på gatan, fast i ett amfetaminmissbruk.

Handlingen öppnar upp för flera bra dramatiska konflikter, men genom att låta en stor del av föreställning utspelas via videoprojektioner skapas en onödig distans till spelet som nu mer blir tv-tittande än teater. Därigenom blir publiken också mer betraktare än delaktig i handlingen, även om det också finns fördelar för en frigrupp med liten budget att skapa fler miljöer med hjälp av kameran.

Övertygar som missbrukare och uteliggare gör ändå Ola Björkman med svärtad blick. Liksom Kaj Ahlgren med sitt autentiska dalmål ger Kakan precis den präktighet på glid som han befinner sig i.
   För glider gör präktigheten rejält när Kakan, som när journalistiska drömmar, inser att Kryckan är ett perfekt ämne för ett riktigt grävreportage och i smyg för mindre smickrande anteckningar om sin gamla kompis.

Det är bra att Teater de Vill för upp missbruk bland unga på agendan även om det kan bli lite för mycket av just ett sedelärande stycke när det visar sig att drogisen Kryckan egentligen är den ärligaste av de tre. Liksom Kakan kan bli lite för mycket av arketypen för en dum, obildad sportfåne .
   En fast hand om den dramaturgiska saxen och ett finger på videoprojektorns strömbrytare hade skapat ett mer fokuserat spel om livet offside.

Ylva Lagercrantz Spindler

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (27 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare