Dramatisk Tranströmertrans

Med bara ett par års mellanrum serverar Teater-Sverige ännu en dagsfärsk Nobelpristagare i litteratur på teatermenyn – minns Elfriede Jelinek 2004 vars pjäs Prinsessdramer lägligt spelades på Teater Galeasen samma höst som hon fick den äran.
  Nu är det Strindbergs Intima Teater i samarbete med Stockholms stadsteater som lite mer otippat haft turen att med poesi pricka in 2011 års pristagare i och med urpremiären av Den halvfärdiga himlen som baseras på diktfragment, citat ur brev och hela dikter skrivna av Tomas Tranströmer. Så, utöver att Tranströmer vid dryga åttio år får Nobelpriset är det nu också första gången hans ord blir en pjäs och teater.
 
Och Den halvfärdiga himlen, som också hans tidiga diktsamling från 1962 heter, är faktiskt på många sätt helt rätt att dramatisera. För vad Tranströmer gör är just att visualisera världen och göra den tredimensionell, i Mia Winges regi och manus gestaltad som en tråkig kontorsmiljö med fyra drömmande människor som här får heta Diktaren, Översättaren, Den unga och Den okände och som i sann bonjour tristesse-anda dansar ett slags transdans i slow motion av Tranströmers dikter. Och det är lätt att sugas in i suggestiva diktcitat som ”Tåget kom och hämtade/ansikten och portföljer” (ur Resan) eller ”Jag har tagit examen från glömskans universitet” som Samuel Frölers charmerande, drömmande kontorsråttediktare uttrycker det medan Iwa Bomans Översättaren halvsovande ligger på ett arkivskåp och säger: ”Här ligger jag som en uppdragen eka”.
 
Tranströmers suggestiva metafor om vackra maneter som när det kommer upp ur vattnet bara blir geléklumpar, hur de är oöversättliga och därför måste stanna i sitt rätta element, stämmer alltså inte på hans egna dikter. Den halvfärdiga himlen fungerar utmärkt som en introduktion till hans författarskap, men kan också stå helt för sig själv. För poesiälskaren fungerar den som en teatral diktuppläsning och för teaterälskare som en utflykt in i den poetiska dramatiken. Eller som Tranströmer skriver i en dikt: ”Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse”. Passa på att förvirra dig till Strindbergs Intima teater i höst.