Handlingen är välbekant. Det är som vanligt den där mordiska styvmodern med spegeln på väggen som blir fråntagen titeln som vackrast i landet, någonting som drabbar henne hårt då hon är oerhört utseendefixerad.
Och Karin Paulin Eks styvmoder skrider in på scenen. Svart som synden, en fulländad elaking som skickar iväg jägaren för att – utan omskrivningar – avrätta Snövit som ofrivilligt övertagit skönhetstronen: ”Spegel, spegel på väggen där”. Intrigen rullar på. Snövit överlever och hamnar hos ett gäng spralliga gruvarbetare.
Mycket är fulländat i Norrbottensteaterns musikalversion. Ina Anderssons kostymer är någonting alldeles extra, inte minst då hon lyckas understryka styvmoderns makalösa svärta. Man faller nästan baklänges. Men det går att göra en lång lista på hyllningar till samtliga medverkande: Snövits oskuldsfullhet, dvärgarnas levnadsglädje, scenografin som är skrämmande och samtidigt genialisk enkel. Och inte minst kan Tomas ”Orup” Eriksson och Håkan Bjerking vara stolta över låtar med stor hitpotential och sammanhållet libretto.Ett extra plus är att flertalet sångnummer inte bara är medryckande, utan även föredömligt korta. Drivet hålls uppe hela tiden.
Vän av ordningen kan ju ha förbehåll mot en så otidsenlig och blåögd prinsessa. För vansinnigt lättlurad är hon, vit som snö med ett hår svart som ebenholts. Men så tröttnar prinsessan på att städa efter dvärgarna. Hon struntar i att de – förutom att ha räddat livet på henne flera gånger – dessutom sliter i gruvan hela dagarna. Nej, hon vill slippa hushållsgörat.
”Okej”, säger en av dvärgarna till slut: ”Jag får väl laga maten då.” För Snövit måste väl ta igen sig efter alla förgiftade äpplen hon så godtroget satt i sig. ”Jag kan ta hand om mig själv”, säger Snövit kaxigt till prinsen. Hon behöver inget beskydd, påstår hon. Men vi i publiken bara garvar. Vi tror henne inte, så lätt som hon är att vilseleda.
Kanske kan detta tolkas in som en undertext av politiskt inkorrekt antifeminism – eller i vart fall ett avklädande av förtäckt feminism som egentligen borde stavas ”ren och skär bortskämdhet”. Hon hade bara ingen lust att diska. Mer rebellisk än så är inte den snövita nutidsprinsessan.
Men vi gillar Snövit ändå och önskar henne lycka till med prinsen och kärleken. Bara hon inte går i skönhetsfällan och slutar som styvmodern på äldre dar.
Den här musikalen kommer vi att höra talas om framöver, det är jag övertygad om. Hoppas att den får turnera i hela länet, men även utanför Norrbotten.
Loading ...
