Egentligen är det orättvist att inleda recensionen med ett nakenperspektiv. För även om nakenheten är högst påtaglig i hela första akten av Blev det inte mer än såhär?, så är den perifer i föreställningen och säger egentligen bara att när allt redan är sagt står vi helt blottade inför varandra. Men bar rumpa i sig chockar knappast någon i dag, fyrtio år efter att performancekonsten introducerade den på scenen.
Vad Jonna Nordenskiölds första pjäs för en vuxenpublik handlar om är istället vår oförmåga att nå varandra och kommunicera när så mycket annat distraherar under det decennium som brukar kallas höjden av vår levnadsbana, det vill säga åren mellan trettio och fyrtio när allt ska byggas upp och vårdas på en gång: barn, karriär, hem, sociala nätverk och därutöver ett frustande sexliv, i föreställningen visualiserat av fyra medelålderskrisare som också är gamla vänner.
Här ställs Emil Alméns underbart förkroppsligade velourpappa Mats och bullbakarmamman Katharina Cohens mjukispar mot Sanna Kreppers och Henrik Norléns mer egoistiska och hormonstinna machoduo i en uppsättning full av igenkänningseffekt och situationskomik där mötena hos en familjerådgivare, som lite sinnrikt bara figurerar som två anonyma högtalarröster von oben, och en middag i dockmiljö hör till höjdpunkterna och fungerar som en blinkning till alla de barnpjäser som Jonna Nordenskiöld tidigare har blivit känd för.
Hennes nya pjästitel lirar i samma sentimentala liga som Vi som älskade varandra så mycket (Ettore Scola) och Det blir aldrig som man tänkt sig (Måns Herngren). På samma sätt riskerar meningen Blev det inte mer än såhär? att sätta sig i hjärnan för sedan att dyka upp på de mest oväntade ställen i livet. Och liksom i ovanstående filmer handlar alltså även Jonna Nordenskiölds pjäs om hur kärlek och relationer samt vänskap förändras efter fyrtio. Hur allt det vi brann för plötsligt bara har blivit slentrian när idealen har dött.
Visst slår pjäsen in många öppna dörrar – man har liksom hört och sett mycket förut, men höga doser fniss- och igenkänningsgaranti utlovas för oss som är just där nu, nakna i livets halvlek utan returbiljett.