Det var många år sedan Kim Klein, Stockholms mesta kulturklubbkung, drev depraverade Lido i det som idag är Teater Tribunalens lokaler i hjärtat av Kniv-Söder, men vi som var med då känner fortfarande doften av ”i kväll kan allting hända”-förväntan i väggarna.
Som när inledningsscenen i Skulle du vilja se den här föreställningen? drar igång. För vad är det egentligen vi ska få se?
Frågor är också uppsättningens nav. En strid ström av frågor om högt och lågt: ” Tycker du att Victoria och Daniels liv är förstört nu med dom här skriverierna?”, ”Har ni pratat om att om den ena blir sjuk så ska man få dö hemma?” eller ”Blir du glad om dom döms till dom straff som dom ska ha?”, existentiellt komplexa frågeställningar som bland annat hämtar näring ur filosofen Ludwig Wittgensteins vardagsspråksfilosofi.
Tekniken är effektfull. Den omedelbara insikten blir att just så fungerar vår genomkommersialiserade värld idag där inte minst vår privata sfär dagligen störs av exempelvis marknadsundersökare: ”Använder du den eller den tandkrämen?”, ”Vad tycker du om tandkrämens lödderegenskaper?” Vi proppas fulla av frågor, men delges få svar när det verkligen gäller viktiga samhällsproblem.
Uppsättningen har formen av en scenisk installation med olika löst sammansatta scener. Några personliga favoriter är Niklas Wedin som i sann rockarpose med notstället som mikrofon entonigt uttalar fraser i stil med ”Har ni åkt Europa runt i husbil?” samtidigt som känslan av högmässa och förförande doften av rökelser lägger rummet i dimma. Eller densammes maniska återgivning av handlingen i en film som kanske skulle kunna vara en recension av Black Swan samtidigt som de nakna damerna i fonden, som likt krokimodeller poserar med elgitarrer i handen, känns mer semiotiskt vaga frånsett att just nakenhet är höstens populäraste anti-scenklädsel i Stockholm. Men kanske de finns där som den nakna sanningen. För det här är också en föreställning som inte väjer för det mänskliga: som kroppsbehåring på ”fel” ställen och osminkade ansikten.
Tribunalen är en av de sista utposterna för svensk avantgardeteater som liksom Moment vägrar att vara politiskt nyttig konsumentupplysning– minns sistnämndas lika ironiska pjästitel Trevlig Kultur i våras – utan gärna lägger sig som en malande karieshärd på dina tänder och behagfullt äter upp dem inifrån. Så, om du frågar mig om du ska se den här föreställningen så är mitt enkla svar: Ja, men om du är rädd för svarta hål så se till att borsta tänderna efteråt.
Loading ...
