Värmande regnsångI stort är det samma uppsättning som på Oscarsteatern när Malmö Opera spelar Singin' In the Rain. Men Lina Lamont spelas inte av Sissela Kyle utan av Anette Friberg.
Recensioner [2010-08-23]

Värmande regnsång

Singin' In the Rain av Betty Comden, Adolph Green
Scen: Malmö Opera
Ort: Skåne
Regi: Bo Hermansson (Iscensättning på Malmö opera: Marianne Mörck
Scenografi: Ingemar Wiberg
Ljus: Ulf Englund / Staffan Sahlström
Kostym: Inger Elvira Pehrsson
Medverkande: Rennie Mirro, Karl Dyall, Lisette Pagler, Lina Lamont Anette Friberg, Lars Humble, Allan Svensson, Marianne Mörck, Lotta Thorell, Birgitta Rydberg, Fredrik Lexfors, Malmö Operaorkester med flera.
Länk: Malmö Opera


recension/musikal. "Det känns Hollywood in i minsta regndroppe" skrev vår recensent vid premiären på Oscarsteatern 2006. Nu är det dags för skåningarna att få se nästan samma uppsättning. Nummers Therese Hammar var på Malmöpremiären.

När ljudfilmen gjorde ditt intåg i Hollywood på 1920-talet var det många i branschen som kände oro: Skulle publiken kunna hantera så många audiella intryck? Dessutom ställdes det plötsligt helt nya krav på filmskådespelarna och tekniken. Om detta och lite till handlar musikalen Singin’ in the Rain som nu plaskar in på Malmö Operas stora scen, varsamt iscensatt av Marianne Mörck men med Bo Hermanssons regikoncept och flertalet skådespelare från Oscarsteaterns guldmaskenbelönande uppsättning från 2006 tryggt i hand. Den som trånar efter glädje, glitter och glamour på de skånska teaterscenerna i höst får därmed sitt lystmäte mättat. 

Att sedan låta 8 000 liter regndroppar skvala över scenen är en bra idé om man skall tro applådåskorna från publikhavet som brakar loss mellan jämna mellanrum.  Det är show från början till slut med publikfrieri, hisnande och inte minst akrobatiska dansnummer, snygga ensemblescener och fräcka scenövergångar. Publiken är med på noterna och damen bakom mig låter som en sportjournalist när hon kommenterar insatserna. Succén är ett faktum, och det skulle inte förvåna mig om Malmö operas numera historiska braksuccé med Jan Malmsjö i La Cage aux Folles från 1985 kommer att bli omsprungen.

Ju mer yta desto mindre innehåll, trots det hänförande yttre saknas ibland ett mer djup och allvar i karaktärerna.  Det finns dock två undantag. Karl Dyall låter ana en sorg hos Cosmo Brown, Don Lockwoods ständigt trogne vapendragare och vän, en talangfull ung man som aldrig får chansen att släpas fram i rampljuset.  Han är föreställningens verkliga stjärna. Lisette Paglerfrån tv:s talangtävling Jakten på Julia – har en vacker och smidig sopranröst man gärna vill höra mer av och gör en trovärdig insats som Kathy Selden. Scenveteranerna Marianne Mörck (som alltså även medverkar på scenen), Allan Svensson och Lars Humble är alla i högform.

När ösregnet brakar loss strax före paus utbrister damen bakom mig högt: Nu kommer det! Och visst är det magiskt och barnsligt kul att se Rennie Mirro (Don Lockwood) dansa elegant omkring bland regndropparna och bli dyblöt. Att hoppa i vattenpölar är inte bara barn förunnat utan något vi alla borde prova på nu när höstens skyfall gör sig påminda. Och som inspiration kan man ju bege sig till Malmö opera för att få in de rätta stegen.

Therése Hammar

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (4 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare

2