Koffertmodell full med fack

När seminarieserien Kultur i Almedalen 2010 öppnade för en diskussion om vad som händer ”när kulturbidragen läggs i koffert?” räckte gradängena inte till utan extrastolar fick ställas in.

Med kofferten ska regionerna närmare bestämt vara med och förhandla om hur 1,2 miljarder av statens anslag till kulturen ska fördelas och användas. Bland publiken fanns en stor representation av regionala/kommunala politiker och byråkrater.
   Journalisten Gunilla Kindstrand lyckades som samtalsledare få seminariet att bli både konkret och belysande. Utgångsfrågan hon ställde var: Vad händer med konstnärlig kvalitet och frihet när koffertmodellen införs?

Det seminariet främst kom att diskutera utifrån huvudfrågan var:

– Hur ska politikerna hållas på armlängds avstånd från det konstnärliga innehållet – genom olika råd och expertgrupper, och vilka ska ingå där?

– Hur ska man undvika att kulturanslagen finansierar en växande kulturbyråkrati istället för att komma kulturutövarna till del – Stockholms kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt (som vill hålla Stockholm utanför kofferten) framhöll till exempel att hon vill ”kratta manegen för kulturskaparna” istället för att använda kulturbudgeten till att bygga upp kulturbyråkratiska system för att administrera kofferten.

Förutom Sjöstedt satt i panelen regeringens koffertutredare Chris Heister, kulturnämndens ordförande i Region Skåne Rolf Tufvesson och Orionteaterns konstnärlige ledare Stina Oscarson. Sistnämnda oroade sig dels för kompetensen hos de som ska fatta de kulturpolitiska besluten på lokal/regional nivå, dels för att koffertmodellen förstärker den som Oscarson menade redan inslagna vägen där regionala och lokala politiker ser kulturen främst som en turist- och tillväxtfaktor. Vilket Oscarson beskrev som en ”ekonomisering” av kulturen. Hon fick mothugg av inte bara politiker och byråkrater i publiken, utan även Riksteaterns chef Birgitta Englin som irriterade sig på en kritik av modellen som inte presenterade vad den ville istället.
   – Vi har inget paradis idag. Vad vill du göra Stina Oscarson? direktadresserade Englin frågan.
   Oscarson svarade att hon på kulturområdet ville se en skarp gräns mot ett ensidigt näringslivsperspektiv hon menade genomsyrar vår tid.
   – Jag vill försvara den fria tanken, värna det rummet.

En man i publiken undrade om panelen trodde att koffertmodellen kan bli ett sätt att bryta upp kulturlivets förändringsobenägenhet och ge plats för nya kulturskapare i allmänhet och i ett mångfaldsperspektiv i synnerhet? Efter att panelen nästan mangrant nickat instämmande vad gäller förändringsobenägenheten blev den ändå svaret skyldig.

NUMMER UNDER ALMEDALSVECKAN
Politisk scenkonst som kulturpolitik
Fp vill ha ett Strindbergsjubileum
V lovar en miljard extra till kulturen
Bildning vägen till en efterfrågad kultur
Samverkan framtidens honnörsord
Nummer frågar vad Moderaterna lovar
Reinfeldt om kulturarbetare
Almedalsveckans officiella hemsida

TIDIGARE VALBEVAKNING I NUMMER
Feministiskt initiativ: ”Utan jämställdhet ingen kvalitet”
FP vill sortera bort skräpkultur
Scenkonsten osynlig hos Alliansen
Entartete kulturpolitik
Kulturrådet får regionaliseringsuppdrag
Fortsatt debatt om regionalisering
Branschen om kulturpolitiken i valet
”Slakt av ensembleteatern?”
Kulturen – är det valfrågan?