På Barnens underjordiska scen, Bus, slipper man den där jobbiga tjosanhoppsanstämningen som åtminstone jag har så svårt för hos barnteater med interaktiv läggning. Det är med andra ord inga käcka Mora Träsk-övningar som frammanas, inga andra förmaningar syns heller till. Lekekonsten är förhärskande och var och en deltar så mycket de vill, vilket inte minst verkar uppskattas av blygisarna.
På Bus utgår varje föreställning ifrån ett koncept och blir sedan vad barnen gör den till, det är levande rollspel för barn kan man säga.
I Mormors nucirkus får vi först balansera på mormors långa, stickade lina ner för trappan till den underjordiska scenen. Där möter oss denna gång ett cirkustält, med öppningar åt alla håll, även i taket så att man ser ”stjärnhimlen”, och det som sedan händer präglas av samma öppna tanke. Vi som fått egna clownröda näsor redan i garderoben, upplever nu hur cirkusfolket börjar vakna. I ett hörn sitter en cirkusprinsessa och gör sin morgonyoga innan hon sätter igång att öva på sitt gömma-sig-i-lådan-nummer. Och den som vill får prova.
När vi stora som små människobarn prövat oss igenom utbudet av balettskor, parasoller, discipliner och dunboor, när vi hittat en cirkusroll vi gillar och vill uppträda i, sätter Mormors nucirkus igång på allvar.
Cirkushästarna får fria tyglar, lindansarna tar sig tryggt över manegen och till och med höjdrädda jag vågar prova – eftersom linan ligger på golvet och en snäll clown håller mig i handen. Charlie Käpplin som tilltalas som pappa får många nya assistenter och har oerhört högt i tak under sitt akrobatiska nummer: jämfotahopp över en boktrave.
Alla får vara med, alla får häpp och hurrarop med varma applåder. Och det är extremt avkopplande med en klocka som visar att tiden är ”nu”, men inte jäktar på.
Föreställningen är kanske inget för dem som föredrar tillrättalagd teater, för det kan bli rätt rörigt, men å andra sidan innebär ett besök på Mormors nucirkus en enorm kick. Man får ett så lekfullt och bejakande bemötande att jag faktiskt rekommenderar föreställningen åt alla, oavsett ålder. Och att kakan som bjuds i slutet har bakats av en cirkusapa som ser ut att vara släkt med den som en gång i tiden hängde med bagarna i tv-serien Tårtan gör knappast denna upplevelse mindre exklusiv.