Noomi Rapace är runt tjugo år vilket gör henne jämngammal med sin rollfigur. Det är ovanligt, för rollen som Kameliadamen brukar vara reserverad för skådespelerskor på höjden av sin karriär.
Frånsett att Linus anser att Noomi är en mycket bra skådespelerska var det just åldern som fick honom att tänka på henne redan vid första genomläsningen.
– Jag tyckte att det var intressant att det är en så ung tjej som är så hård. Men det är ett stort arbete för Noomi, ung som hon är har hon ju fortfarande kvar tron på det som Kameliadamen har tappat tron på.
Det märks tydligt att Linus är fascinerad av pjäsen. Bland annat berättar han att historien drabbade honom så hårt att han grät när han läste det tragiska slutet, något som händer mycket sällan.
Jakten på kärleken
Parallellt med pjäsen läste han också en bok av Michel Houllebecq som handlade om sex, makt och relationer i dagens samhälle. Det fick honom att se likheten mellan Kameliadamen och dagens samhälle där det också är ont om riktiga känslor. Istället jagar människorna allt starkare kickar, som den stora kärleken.
– Alla pratar om att de vill bli kära och drömmer om den stora kärleken.
Men trots att jakten på kärleken nästan har blivit som en religion idag tycker Linus att det verkar som om de flesta misslyckas med sitt kärleksliv. Själv tror han att det beror på att samhällsstrukturerna har försvagats så att det alltid finns en utväg runt hörnet eller någon att klättra högre på.
– Och medan spelet pågår längtar alla efter den stora kärleken. Livet pågår och först när det är försent förstår man vad känslorna betydde.
“Bort med allt som skymmer sikten“
Dumas låter dramat utspela sig i en högborgerlig lyxmiljö med gyllene salonger och frasande sidenklänningar. Men eftersom miljön riskerar att dölja innehållet bakom en romantisk fasad har Linus och scenografen Ulla Kassius rensat bort all onödig rekvisita.
– Det är bättre att arbeta med fantasin och ta bort allt som skymmer sikten.
Men han understryker mycket bestämt att detta inte innebär att han tänker modernisera Kameliadamen.
– Inte alls! Om man förlägger det i nutid skymmer man också sikten. Det handlar om att skala bort allt onödigt för att skådespelarna skall få möjlighet att gestalta historien.
Eftersom historien handlar om känslor som kärlek, begär, otrohet och besatthet, vill han att skådespelarna skall möta publiken så naket som möjligt. De skall befinna sig mitt ibland publiken, inte titta ut på den och publiken skall vara nära skådespelarna.
I fältet mellan rädsla och begär
Det var Linus själv som bestämde sig för att sätta upp Kameliadamen. Han hittade den av en slump men i efterhand ser han att den passar in i ett mönster.
– På ett sätt så handlar allt jag gör om rädsla kontra begär.
Även Linus nästa uppsättning, Eldansikte för Backstage, verkar passa in i mönstret. Pjäsen är skriven av den unge debutanten Marius von Mayenburg och har gått som en löpeld genom Europa.
– Det är en väldigt svart och desperat historia om två syskon i puberteten som iscensätter ett märkligt föräldrauppror. Den handlar om ett slags hat mot tillvaron som grundar sig i ett otroligt skrik på att bli älskad.
Eldansikte har premiär 2 februari 2002 på backstage, Stockholms stadsteater.
Loading ...
