Ung scen/öst: Sockersyndromet

Med inriktning på samtidsdramatik rotade han exempelvis fram manuset norway.today och gav den svensk premiär 2003. Nu spelas den på Dramaten. Med Sockersyndromet, en pjäs som hade premiär på Royal Court Theatre i London förra året, blir han också först i Sverige. Men med säkerhet inte sist: Redan åtta andra länder har köpt rättigheterna för denna pjäs som fick The George Devine Award 2004, ett prestigepris som ges till unga lovande dramatiker.
   Och fler länder lär det bli. För 23-åriga dramatikern Lucy Prebble träffar helt rätt i både tid och rum. En tid som inte har tid för ett barn och där flickrummets rosa mikrokosmos har förflyttats till cyberrymdens mer oändliga utrymme. I detta känslomässiga vacuum rör sig den mentalt föräldralösa och anorektiska Dani (Lena Strömberg) på jakt efter ärliga människor. Men allt hon hittar är fula fiskar som bara har flytt från ett nät till ett annat.
   Scenografen Magnus Möllerstedt har skapat ett mobilt rum utan fasta väggar att luta sig mot i tillvaron, skjutbara moduler fyllda av fragment från en svunnen, trygg miljö som understryker känslan av en kulissvärld á la Matrix. Och i bakgrunden tjuter modemuppkopplingens välbekanta surr, bara då och då avbrutet av ett SMS.
   Lägg därtill regissören Olof Hanson som har gett pjäsen ett tempo och en attityd som helt klart tilltalar målgruppen – det skrattas stundom tonårsaktigt hysteriskt igenkännande i salongen – och ställningen blir alltså Linköping – Stockholm: 1 – 0.