Adolphe Sax var en fransk instrumentmakare som föddes 1814 i belgiska Dinant. Det var när han ägnade sig år att förbättra klarinettens konstruktion som han uppfann saxofonen som han fick patent på 1846. Han är också mannen bakom clarinette-bourdon, en tidig variant av kontrabasklarinetten.
Enligt historiken var Adolphe en otursdrabbad kille, äldst av elva barn. Innan tio års ålder hann han med att nästan slå ihjäl sig genom att ramla ner för tre trappor, dricka förgiftat vatten, bli allvarligt bränd vid en krutexplosion och lite annat smått och gott. Hans mamma lär ha sagt att han aldrig skulle leva till vuxen ålder och i kvarteret kallades han också ”Lille Sax, spöket”.
Allt detta och lite till har skådespelaren och saxofonisten Fredric Thurfjell tagit fasta på i föreställningen Uppfinnaren, regisserad av Baura L Magnúsdóttir och med musik av Carin Blom. Med en inledningsfras som ”I tiden innan ipoden, när man fick sjunga själv om man ville ha musik”, knyter ensemblen an till berättarteaterns formspråk. Med maxad energi gestaltar Thurfjell sedan alla roller inklusive musikerns. Vi får träffa lille Adolphe, som antyds ha adhd, pappan, mamman och elaka granntanter, alla framställda med samma energi. För svetten lackar och musiken flödar när Adolphe går på jakt efter ljudet ”Bö” som kanske kan finnas i en klarinett, men snarare i något som inte finns ännu. Och i centrum för allt står tre vackra blåsinstrument på scenen.
Som mamma till en saxofonspelande son i rätt ålder kan jag bara konstatera att this is the way to go om man vill inspirera en ny generation saxofonister. Nu väntar vi bara på en barnpjäs om Bartolomeo Cristofori också, pianots uppfinnare.
Barnbetyg
Zache Spindler, 8 år och saxofonist, ger föreställningen en fyra av fem möjliga.
Loading ...
