Hon påminner lite om Kristina Lugn. Kanske är det det stora håret som hela tiden tenderar att falla ner i ansiktet och det långsamma sättet att röra sig. Under den drygt timslånga föreställningen yttrar hon inte ett ord, men jag är helt säker på att hon skulle tala lika eftertänksamt som Lugn.
Irma Optimist gör entré på scenen iklädd en strikt svart dress och med en sliten gammal portfölj under armen. Hon rör sig värdigt, och utan att brådska. Jag blir till en början stressad av det upphöjda lugnet, men fattar snabbt tycke för den förvirrade professorn med dålig koordination. Irma är i grunden professor i matematik med kaosteori som specialämne, något som också genomsyrar denna performanceföreställning. Ur ordningen bringar hon kaos, eller om det är tvärtom. Små katastrofer upplöses till ordning, ordning demoleras till kaos. Men hela tiden med samma lugn och saklighet. Som om det rörde sig om en akademisk föreläsning.
Med små förändringar visar hon på samband mellan tingen, genom att bara förändra en liten detalj, ofta överraskande. Min nyfikenhet väcks och jag undrar hela tiden vad som skall hända härnäst. Det är galet, underfundigt och faktiskt väldigt roligt.