Upsala stadsteater: De frusna på torget (1982)

Nu är de bjudna på middag till två av de andra statisterna, Sven (Stefan Marling) och hans mamma Nanny (Viveca Dahlén).
   Mot en fondvägg av tre plattor som möjliggör försvinnande och uppenbarelse utspelas dagens, eftermiddagens och kvällens vanliga liv – illustrerat av giganternas, ickestatisternas. För i form av pappdockor kommer Ingmar (Bergman) själv, Jörn Donner samt regiassistenten Peter Schildt och får låna skådespelarnas (statisternas) röster. Uppsalaanknytningen är vag – men det bortser jag snart från.
   Genom världslitteraturen, historien och Fanny och Alexander konstateras att det bakom varje statist, bakom varje obetydlig människa som försöker få allt att gå ihop i sitt IKEA-hem, finns ett eget äventyr att berätta och vara intresserad av. Och det är enkelt, men bra. Trots att det finns en del att invända mot i föreställningen sitter jag märkligt intresserad av spelet som pågår. Tobias Theorell får fart på Lucas Svenssons text som i en mindre säker regissörs hand nog skulle ha blivit en statist i dramatiken.