Upsala stadsteater: Next Stop Atlantis

Två skådespelare från varje teater medverkar och alla talar sitt eget språk. Förtydligande översättningar görs i form av projiceringar eller direkt av skådespelarna, men det mest intressanta är egentligen inte vad som sägs i föreställningen utan vad som visas. Den makedonske regissören Dritero Kasapi har valt den fysiska vägen och ensemblen fyller ut den avskalade scenografin med betydligt mer än ord. Till exempel med uppblåsbara badleksaker som de dansar runt med till tonerna av Beach Boys.
   Karaktärerna kan beskrivas som tragikomiska stereotyper av de olika nationaliteterna. De svenska görs av Anna Takanen, hon spelar en utbränd karriärskvinna, och Viveca Dahlén, som är en byråkratsosse som fallit offer för sitt eget system och prackar ”Små grodorna” på krigsflyktingar. Vår typiska svenskhet ställs i samma ljus som den walesiske cricketspelaren med dennes patriotiska stolthet eller den albansk-makedonske krigsflyktingen som berövats sin familj och nu har relativt enkla krav på en lycklig tillvaro. Här öppnas scenen upp för perspektivbyten och man får en hel del med sig hem att fundera vidare över. Fern Smiths glittrande tolkning av sagan om den lilla sjöjungfrun etsar sig också fast i minnet.