Upsala stadsteater: Skönheten i byn

Mot bakgrund av det fattiga Irland där de som kan emigrerar till London eller över Atlaten, har vi framför oss en uppgörelse mellan en åldrad mamma och en medelålders oskuld till dotter i ett slitet kök. Vi är placerade mitt i scenografin, och det är listigt. Närheten till de elaka replikerna och hatfulla handlingarna gör att jag hela tiden dras in i spelet – i den historia som skulle ha kunnat kännas för sliten. Mellan de fyra skådespelarna finns många möten och historier, men det är främst vad som sker mellan dottern och mannen Pato som kommer att beröra mig. I det får all den desperation som är genomgående i pjäsen komma till uttryck. Från fumligheten, missförstånden och misstänksamheten till den längtan bort – men också hem – som blir kärnan i föreställningen.
   Från andra aktens början vet vi hur det kommer att gå – men det gör ingenting här, för cirkeln måste slutas. Det är vägen dit som skapar en stark, och ganska djävulsk föreställning.