Om man inte har råd att åka till Las Vegas och gå och se Cirque de Soleil kan man ta 3:an ner till Orionteatern och se ”Trix”.
Konsert på scen
Först känns det som om man kommit till en konsert med ett band som står bakom scenen i mörker och börjar spela med fiol, gitarr och spröd sång som växer med ett rockbands hela bredd tillsammans med trummor, perkussion och elbas.
Sedan märker man att det försiggår något annat samtidigt också; märkliga djurliknande figurer kryper omkring och formar sig runt en kvadratisk scen och föreställningen börjar.
Pro folkmusik
Det kan tyckas vara två separata saker på en gång; en konsert och en föreställning. Som om ett rockband och en nycirkus-grupp fått samsas om samma lokal. Men lyssnar man närmare så finns här ett interaktivt spel med små nyanser. Elfiolen improviserar till lindanserskan, trumslagaren markerar boxningsslag och basen spelar flageoletter (höga deltoner) som poängterar såpbubblor som spricker.
Det är en slags urtidsmusik som beledsagar de ritualer vi ser på scenen; människan som försöker upphäva tyngdlagen och andra fysiska lagar. En hybrid musik som tar sig igenom olika genrer fast behåller grundtonen av en primitiv skandinavisk rotrock. Som musik innan den blev folkmusik.
Udda scenmusik
Musiken till föreställningen ”Trix” är till största del en samling låtar med rytmisk, suggestiv stämsång. En låt till varje scen. Ibland ackompanjerar bandet Urga ett nummer på ett lösare och mer följsamt sätt och då blir det som utspelar sig på scenen intressant och farligt. De lämnar för ett ögonblick låtstrukturen och improviserar mer inlevelsefullt till konsterna på scenen.
Det är ju inte något direkt vanligt sätt att använda scenmusik på; bandet står där längst bak i fonden med hela sin pondus och integritet, de sitter aldrig och rastlöst väntar på nästa insats eftersom de spelar nästan hela tiden under föreställningens gång.
Det är mycket att titta på och mycket att lyssna till samtidigt och ljudbilden är välbalanserad trots det stora hårda rummet vi är i. När det plötsligt blir en paus i musiken hör vi svischet av fara, elden och publikens reaktioner.
Cirkus utan sågspån
Den som älskar sågspånslukt och en vinglig, lite ostämd cirkusorkester har kommit fel. Här är det framförallt styrka, energi och trance som tagit sin plats.
Och vad är cirkusmusik egentligen? Det är en slags musik alla känner igen och ingen vet vad det är. Går du till Kungliga Musikaliska Biblioteket och letar efter cirkusmusiknoter får du noll träffar på ämnet. Cirkusmusik är framförallt den kända ”Thunder & Blazes” av Julius Fucik, den tjeckiske militärmusikern. Marschmusik från sekelskiftet med mycket kromatik (halvtoner) och blåsinstrument. Cirkusorkestern med kapellmästare tog populära låtar i tiden och musikerna var ofta ”kringresande” zigenare som färgade musiken med sitt traditionella musikarv.
Cirkus Cirkör är inte mycket cirkus. Ingen manege, ingen presentatör och inga vilda djur eller hästar. Men kaxig och hämningslös underhållning. Nycirkus-grupper som ”Archaos”, ”Cirque Plume”, ”Cirque de Soleil” och ”Cirkus Cirkör” blandar istället med andra former som teater, dans och performance. Ingen nostalgi utan istället ett framåtblickande. Allkonstverket som kan bli vad som helst.
Det är mycket orättvist att jämföra med ”Cirque de Soleil”, nycirkusens
Gigant, men man kan kanske ändå försiktigt tillägga att de är en klar
inspirationskälla.
Loading ...
