USK & BÖL på Brunnsgatan fyra

RECENSION/TEATER. Det börjar så där ljuvligt skruvat som det nästan bara gör på Teater Brunnsgatan Fyra. Med två kvinnor som på varsin stol framme vid scenkanten försöker komma överens om hur detta egentligen bör presenteras. Nummers Jenny Aschenbrenner har sett en nyskriven pjäs med spårigheter.

Är det en pjäs eller en föreställning? Eller kanske en uppsättning? USk och BÖL är metateater om metateater. Det är en frejdig fars om maktstrukturer och tolkningsföreträden. Om vem som egentligen skrivit manus till våra liv.
   Sylvia Rauan och AnnaKarin Lindblad spelar de två skådespelarna som ska gestalta överläkaren (BÖL) och undersköterskan (USK) i den ganska misslyckade författarens (Kalle Westerdahl) pjäs om lesbisk kärlek på lasarettet. En idé som främst baserar sig på mannens våta drömmar om porrigt lesbisk sex. Det tycker i alla fall USK och BÖL som snabbt tar kommandot över historien och förvandlar författaren till offer – till kvinna. In i historien kliver även sufflösen (Cecilia Häll), den duktiga flickan som maktlös tjänar konsten. Men kanske är det egentligen hon som skrivit historien?
   Det finns så många intressanta spår, så många ansatser till något underbart och spännande i USK och BÖL – en vilja att på allvar diskutera och demontera de konstruerade berättelser som definierar våra liv. Men det bli alltför många spår – lite klassperspektiv, lite genus, lite kulturkritik – och de flesta leder in i återvändsgränder. De många lagren av meta-nånting smetar ut allt det som hade kunnat vara taggigt och vasst. Som att varje påstående dementeras med ett ”hej, vi bara skojade”.
   Så trots många roliga infall i Martina Montelius regi, med fina dansnummer och stiliserade sexscener, blir resultatet ganska lamt och såsigt.

Jenny Aschenbrenner