När den numera fria gruppen Unga Klara fortsätter att bygga sitt teaterparadis på en självständig ö i samma hus som Stockholms stadsteater, behöver du kanske inte hålla lika hårt i näsduken som under deras sista uppsättning som Stadsteaterinstitution, känslobomben Tröstar jag dig nu?.
Men nog kan man bland skratten fälla någon tår även till Uppfostrarna och De Ouppfostringsbara, och då finns näsdukar på plats. På Unga Klara tas man om hand från början till slut, i teaterupplevelsen såväl som i kontext och kringupplevelser (i deras pågående temaprojekt ska ingå öppen scen, verkstad, samtal).
I två lätt fristående akter skrivna av Erik Uddenberg utforskas ämnet uppfostran. Jaha, det låter lite trist pedagogiskt tycker du? Det är det inte.
I Suzanne Ostens gigantiska teaterlekstuga är planlösningen vidöppen, ändå med överraskningar bakom hörnen. Här blir uppfostran något oändligt större än att säga ”si eller så får man inte göra” till en bråkig unge.
Ämnet synas från alla vinklar och vrår med utgångspunkten att det angår alla, inte bara föräldrar eller pedagogiska yrkesutövare. Alla har ju varit barn, och många är det fortfarande inuti. Alla lever i ett samhälle, i en värld. Här ställs stora och små frågor om socialisering, anpassning, normer, roller …
Men barnperspektivet är ständigt närvarande. Påminnelsen om barnets blick, att vara på barnets sida. Även i den första föräldrafokuserade akten, Uppfostrarna: vi får se människor som kämpar med att vara bra föräldrar – men lika många som kämpar med att vara bra barn. I andra akten möter vi ”de ouppfostringsbara” barnen och deras drömmar, i en kreativ lek med masker och känslor, utanpå och inuti.
Ramhandlingen är ett här och nu, inte en historia som ska berättas utan snarare olika möten som sker på plats och som vi får vara med på. Uppsättningen är ett samarbete med Stockholms dramatiska högskola och det är en fröjd att se gamla favoriter som Cilla Thorell och Malin Cederbladh tillsammans med nya som Rakel Benér och Patrik Hont, bara för att nämna några i den fantastiska ensemblen.
Alla skapar de med ett myller av figurer och småberättelser en solidarisk och holistisk teaterhändelse.