Det är inte alltför ofta de unga dramatikernas verk syns på institutionsscenerna runtom i Sverige. Nej, oftast får man söka sig till de fria gruppernas scener för att se ny svensk dramatik uruppföras.
Manusförfattaren Dennis Magnusson och regissören Dennis Sandin har tidigare samarbetat vid ett flertal tillfällen på den numera nerlagda Teater Terrier. Malmö Dramatiska Teater har plockat in dessa två till Intiman där Magnussons senaste pjäs Jenny from Hörby regisseras av Sandin.
Handlingen kretsar kring Jenny och hennes moster Gunilla. Jenny vill bli – och blir – framgångsrik porrfilmstjärna i USA. Gunilla får Augustpriset för sin bok där hon berättar om den dagen då Jennys familj förolyckades. Det moraliska spörsmålet blir: vad är egentligen värst – att blotta sin kropp i porrfilmer eller blotta sin och andras själar i egenskap av författare?
Några tydliga svar får man inte i Magnussons pjäs. Det dilemmat är det upp till var och en att bestämma och däri ligger också föreställningens styrka och utmaning.
Det är en samspelad ensemble som står på scenen, scenrummet är uppbyggt som en filmstudio, det är här som Jennys liv ska spelas upp för publiken. Det finns ett genomgående bra driv i scenerna som ibland stoppas upp av ett slags berättarteater där skådespelarna går fram till scenkanten och berättar för publiken vad han eller hon sa då och då.
Hanna Sjögren-Devrients Jenny är en urkraft, samtidigt som hon ropar efter att bli älskad för den hon är, även som bystopererad porrfilmsaktris. Karin Lithman är grymt rolig som barndomsvännen Annika. Det är också deras scener som fungerar bäst, det finns en spontanitet dem emellan som känns uppfriskande. Även hos Katarina Lundgren-Hugg i rollen som Gunilla finns det en kraft som det slår gnistor om. Tom Ahlsells porrfilmare Christer blir här en söt och vänlig gubbe som tar emot den vilsna artonåringen med faderlig vänlighet. Även Alexander Karims pojkvän och porrfilmsaktör visar på en mänsklig värme som aldrig förknippas med porrfilmsvärlden.
Men även om valet är Jennys eget, att bli porrfilmsstjärna, har jag svårt att ta det till mig. Och tankarna går inte helt osökt till om berättelsen varit annorlunda om manusförfattaren varit en kvinna.