Väckarklocka med pekpinneTeater Barbara har skapat en väckarklocka på scenen, men pendlar för drastiskt mellan ironi och allvar, tycker Nummers utsända. Foto: José Figueroa
Recensioner [2009-04-03]

Väckarklocka med pekpinne

Frossa av Ulv Evrén, Anders Nyman och gruppen
Scen: Teater Barbara
Ort: Stockholm
Regi: Ulf Evrén
Medverkande: Adriana Savin, Johan Ehn och Anders Jansson
Länk: Teater Barbara


RECENSION/TEATER. Klimatdebatt på teaterscenen förklädd till en powerpointpresentation. Det är vad Teater Barbara bjuder på i föreställningen Frossa. Birgitta Haglund blir underhållen, men känner ibland alltför mycket av pekpinnen.

Kommer du ihåg Tage Danielssons vassa monolog om kärnkraftverkshaveriet i Harrisburg? Eftersom sannolikheten för att en sådan olycka verkligen skulle hända var så försvinnande liten, kunde olyckan helt enkelt inte ha hänt. Alltså var kärnkraft inget att oroa sig för. Problemet var bara att olyckan redan var ett faktum, löd Danielssons retorik.

På samma satiriska sätt bygger Anders Nyman och Ulf Evrén upp argumenten i sin faktaspäckade ”klimatfars” Frossa. Det gäller att inte se klimatförändringarna som ett hot, utan som en möjlighet – för tillväxten. Fortsätt konsumera, så att kommersen hålls igång. Detta predikar samverkansgruppen Facit. Men deras predikan ska krackelera framför publiken med hjälp av bitska ironier.

Teater Barbara kunde knappast ha valt ett lämpligare datum för sin premiär – dagen för klimatmanifestationen Earth hour. Det är ett brännhett ämne som, i Ulf Evréns regi, har fått en lättsam förpackning – en powerpointpresentation som inleds med en mim om jordens historia från big Bang och framåt. Föredraget spexas till för att till slut gå över styr, när de tre blir alltmer oense om hur vi ska lösa klimathotet. Förlåt, klimatmöjligheten, vi kanske snart kan odla vin här.

Gestaltningen är grovt tillyxad, det är som sagt fars och bitvis bra sådan, men ibland jobbar skådespelarna lite för mycket på att vara roliga. Och även regin. Som när Adriana Savins Lena närmar sig ”miljötomtarna” och får allt svårare att bortse från den skrämmande insikten om att tiden nu rinner ut. Hennes högljudda spyattacker får ackompanjera männens orerande om tillväxt några gånger för mycket.

Jag är också kluven till slutet. Manuset hade för min del gärna fått behålla sin ironiska ton hela vägen, istället för att allvarsamt förklara vad det är man egentligen vill förmedla – vilket redan framgått. Men med tanke på att Frossa ska spelas från årskurs åtta och uppåt kanske denna tydlighet, och detta allvar, ändå behövs. Teater Barbara har skapat en underhållande väckarklocka till föreställning. Det är gott nog.

Birgitta Haglund

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (26 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare