Malin Stenberg är en alltid intressant regissör som med självklarhet inkorporerar de sceniska uttryck som hon verkar ha lust till i den traditionella talteatern. En självklarhet som man oftast annars ser i en mer performanceorienterad hybridscenkonst.
Suggestionsskickliga videomakaren och scenografen Andreas Nilsson har ingått i hennes teaterteam tidigare, och The Knife-artisten Karin Dreijer Anderssons talanger för ödesmättade och mystiska musikbyggen passar perfekt när timmen ”då mardrömmarna är vanligast” och ”då spöken och demoner är mäktigast” ska skildras på Målarsalens scen.
Stenberg verkar alltid sky självklara tolkningsmöjligheter och sträva efter flertydiga laddningar, må det gälla teaterteknik, regi, rollbesättning, kostym, queerperspektiv … Något som, tillsammans med den även där fantasieggande iscensättningen, gjorde bröderna Grimms Askungen till en farligt modern familjegrymhet på Unga Dramaten 2009.
Men som möjligen skapat en viss överhettning i mötet med alla möjligheter till skräckabsurt, undanglidande och symbolmättat frosseri i Ingmar Bergmans film Vargtimmen från 1968.
För trots allt vackert, drömskt, mörkt som omsluter mig när jag kliver in i det ensliga huset på ön (kanske Fårögubbens eget?), där gillestugig träpanel, blankt hotande badrumskakel och mörkt privat pärmarkiv liksom går ihop, som gränsen mellan dag och natt, så tappar hypnosen ändå alltför många gånger sin kraft.
Det molar tomt – på ett sätt som stöter ut mig i stället för drar in mig – i alla scener mellan huvudrollsinnehavarna. Det är som om spänningen laddar ur sig i stället för sprakar i kärnscenerna mellan Johan (Jon Karlsson) och Alma (Lina Englund). De blir platta bilder av ”plågad manlig konstnärssjäl” och ”gravid kvinna”.
Tur då att resten av rollfigurerna – demonerna, människoätarna, drömfigurerna – bildar en underbar snurrande kaoskarusell som svingar sina lurviga allt snabbare mot slutet.
Det blir åtminstone en njutning att se till exempel Peter Engmans vargfriserade Baron von Merkens och Aleksa Lundbergs rovdjursögda Heerbrand, eller känna dropparna av humor doseras exakt av de båda dramadamerna Omid Khansari och David Mjönes.
Loading ...
