Vad är en skådespelare?

Henric Holmberg är det säkert många som känner igen, färre kan säga vad han heter. Han spelade en av bandmedlemmarna i filmen Sven Klangs Kvintett, gestaltade jordreformatorn MacLean på teve och har dessutom gjort en mängd roller på teaterscener ute i landet och på Unga Klara i Stockholm. Han tillhör den generation skådespelare som formades på sjuttiotalet i fria grupper med vänsterradikala ambitioner. Många av dem gick inte på teaterhögskolorna, utan skaffade sig sin erfarenhet på studentteatrar eller genom projekt med kamrater med gemensamma idéer om politik och teater. Det är lätt att förstå Holmberg när han talar om hur problematiskt det har varit att verkligen kalla sig för skådespelare med en sådan bakgrund. De ville ju vara som alla andra, vanliga arbetare, och var livrädda för att verka finkulturella.
Holmbergs bok blir ett tidsdokumet över svenskt teaterliv; rikligt delar han med sig av både minnen och åsikter. Den är inte skriven som vanliga skådespelarmemoarer med de obligatoriska fotografierna på favoritrollerna, utan är snarare något så ovanligt som ett enda stort ställningstagande. En sorts skådespelare handlar nämligen inte om de uppmärksammade konstnärliga segrarna, utan om det teaterliv som förs vid sidan av kändisskapen på de största scenerna. Det som får utrymme är bruksteatern på landsorten med sina amatörer och föreningsverksamhet, församlingshem och tältprojekt. Boken gestaltar på ett slående men också vemodigt sätt hur teaterns idéer åldras. Drömmen om att skapa en ”totalteater” som var så stark i de fria grupperna för några decennier sedan ter sig nu ohjälpligt naiv. Å andra sidan skapar dagens politiska läge – där kommunpamparna får vara så cyniska att de jämför vårdplatser med skådespelare – ett behov av politisk teater mer än någonsin, tänker jag.
Idag vågar Henric Holmberg kalla sig för skådespelare, och dessutom konstnär och intellektuell. Envist slår han fast att en skådespelare ÄR konstnär. Detta påstående skulle kunna anses självklart, men det är det knappast. Hur kommer det sig? Teatern är en konstart, men vad är skådespelaren? Kanske är detta en av de mest relevanta frågor man kan ställa idag. Dagens teater har många gånger reducerat skådespelaren till att bli en sorts scenisk utfyllnad.
Boken visar en befriande vilja att ta ställning för teatern och skådespelarens roll. Och visst är det viktigt och bra att det för en gångs skull är en skådespelare som formulerar någonting om teatern i stort och om konstnärlighet i synnerhet. Eller tar ställning mot medverkan i reklamfilm som Holmberg gör – vilket är nog så sympatiskt och riktigt. Men tyvärr räcker det inte med att ha åsikter om samhället eller nämna Julia Kristeva för att skapa tyngd kring sina resonemang. Som verkligt inlägg i en debatt om skådespelarens konstnärsskap är Holmbergs bok tyvärr inte särskilt stark.