Vid årsskiftet börjar förhandlingarna om pengarna i kulturkofferten, alliansregeringens absolut största kulturpolitiska reform, och det som i stort sätt blev kvar av kulturutredningens betydande förändringsförslag.
Först ut att pröva koffertmodellen är fem regioner: Gotland, Halland, Norrbotten, Skåne och Västra Götaland. Senast 2015 ska alla landets regioner vara med.
Men redan från årsskiftet börjar alltså de fem första förhandla med Statens kulturråd om hur de regionala kulturpengarna ska fördelas.
För att kunna förhandla med staten har regionerna varit tvungna att upprätta en så kallad kulturplan, som i grov sammanfattning innebär att regionen måste inventera och beskriva sitt totala kulturliv i dagsläget, liksom stundande reformer och framtidsvisioner.
Utifrån den planen förhandlar regionen sedan med staten om vilka pengar man får.
Att upprätta en kulturplan är ett digert arbete visar en genomläsning av de fem första koffertregionernas planer, och avsevärda resurser har satsats i form av tid och pengar. I planerna beskrivs hur kommuner, kulturorganisationer, ideella organisationer och fria kulturskapare har medverkat i workshops och offentliga debatter, hur seminarier och delprocesser har genomförts och planeringsunderlag har tagits fram, hur planen har förankrats och avstämts. Allt enligt regeringens krav och önskemål.
Ett arbete som Region Halland beskriver som en ”omfattande process som återspeglas i de ambitiösa kulturplanernas struktur och innehåll”. Det ansenliga arbetet med kulturplanerna jämte visionerna som målas upp i dem speglar regionernas mycket höga förväntningar på koffertmodellen.
Så sent som i maj sa till exempel Region Skånes kulturnämndsordförande Rolf Tufvesson till Nummer apropå vad han då trodde att koffertmodellen skulle komma att betyda för kulturlivet:
– Det kommer att innebära att fler politiker med tyngd ägnar sig åt kulturfrågor, att kulturen kommer upp på agendan. Det tvingar fram att man måste tycka saker om kulturpolitik och ger fokus på kulturpolitik.
Men när regeringen i oktober presenterade sin kulturbudget stod det plötsligt klart att den inte tänkte lägga en endaste krona extra i kulturkofferten. Reaktionerna från de regionala politikerna lät inte vänta på sig: ilska och besvikelse.
När Kulturrådets generaldirektör Kennet Johansson sedan dessutom förklarade att förhandlingarna om anslagen till regionerna inte heller kommer att innebära att Kulturrådet omfördelar några statliga pengar utifrån de kulturplaner regionerna ansträngt sig för att upprätta, ja då gick luften helt ur reformen. I Dagens Nyheter var fördömandena många och hårda vare sig det var kulturpolitiker från alliansen eller de rödgröna som uttalade sig.
– Det finns en stor risk att reformen krackelerar innan den har kommit igång, sa Rolf Tufvesson (KD), Region Skåne.
– Den politiska majoriteten i landstinget är beredd att öka kulturutrymmet med 5 miljoner kronor, men vårt krav är ett motsvarande åtagande från staten, kommenterade Kent Ögren (S), Norrbotten.
Men trots ilskan blir det inte mer pengar, för några dagar senare gjorde kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth klart i Dagens Nyheter att:
– Det har aldrig varit tal om att utöka budgeten med koffertens införande.
I Region Skåne är man helt oförstående inför kulturministerns ståndpunkt:
– Man måste våga satsa på de regioner man tycker har bättre utvecklingsstrategier, eller argumenterar väl för sin sak, eller som själva lägger in nya pengar, säger regionens kulturchef Chris Marshall.
– De andra regionerna begär förstås också mer pengar, och jag är nästan säker på att de i likhet med Skåne lagt in mer pengar under ett antal år tillbaka, mycket mer än vad staten har gjort. Från början fanns en rädsla att koffertmodellen skulle innebära att staten skulle krypa ur något slags ekonomiskt engagemang. Det resonemanget får nu vatten på sin kvarn, fortsätter han.
Men sista ordet om pengarna är dock ännu inte sagt. På Kulturrådet håller man en dörr öppen för att det ändå kan bli en omfördelning av pengar mellan regionerna.
– Regeringens direktiv för kofferten kommer den 22 december. Endera kommer det att finnas en klar fördelning av de medel som finns i kofferten. Eller så får vi full frihet att fördela dem, säger rådets sakkunnige Erik Åström.
Med ”full frihet” menas att det kan bli mer till någon region och mindre till någon annan.
FAKTA
Vad vill regionerna göra för scenkonsten? Så här skriver de i sina kulturplaner:
REGION HALLAND:
”Samarbete med högskolor och folkbildning. Internationella och nationella kontakter och samarbeten. Stöd från Teater Halland till fria aktörer i Halland genom olika former av samverkan, teknik, fortbildningar och t ex internationell scenkonstfestival i samarbete med Teater Albatross. Erbjuda ett forum för konstnärlig och kulturpolitisk utveckling.”
REGION NORRBOTTEN:
”Målen för den i planen aktuella perioden blir alltså följande: att de ekonomiska förutsättningarna för Tornedalsteaterns ska stabiliseras, att en hållbar lösning för scenkonstens turnéverksamhet tas fram i samarbete med länets kommuner.”
REGION SKÅNE:
”Region Skåne vill öka tillgängligheten till institutionernas och den fria scenkonstens verksamheter, utveckla samverkan mellan institutioner, den fria scenkonsten och kommunerna, stimulera konstnärlig utveckling, öka internationell samverkan och internationellt utbyte, utveckla dialogen med befintliga och nya publikgrupper, öka kunskapen om och intresset för de olika konstområdena, stärka arrangörsleden, utveckla ett regionalt resurscentrum för scenkonstens arrangörer och producenter.”
REGION VÄSTRA GÖTALAND:
”Västra Götaland vill utveckla dansområdet … Satsningarna är att … dansen som scenkonst ur ett mångfaldsperspektiv ska utvecklas … En ny scenverksamhet utvecklas och etableras i centrala Göteborg … Ett utvecklingscentrum för dansen etableras tillsammans med Mölndals kommun … Nya satsningar kring dans och funktionsnedsättningar utvecklas.”
REGION GOTLAND:
”Under 2011–2013 vill Region Gotland satsa ytterligare på den professionella scenkonsten … Årliga insatser för att förbereda genomförandet av den samlade scenkonstorganisationen – inklusive ett gemensamt scenkonsthus – med dess ambitioner kring samverkan och sambruk med andra organisationer; professionella, amatörer, utbildningsanordnare, publik med flera.”
LÄS ÄVEN:
Enkät med de kulturansvariga i de fem första koffertregionerna om den nya modellen