Våga vara räddPersonligt, men inte privat. Kim Lantz från Folkteatern och Lisbeth Johansson från Regionteater Väst uppträder i eget namn i denna intima lilla föreställning om rädsla, Lycka till med allt. Foto: Simone Andersson
Recensioner [2008-09-25]

Våga vara rädd

Lycka till med allt av Therese Söderberg, Kim Lantz och Lisbeth Johansson
Scen: Folkteatern
Ort: Västra Götaland
Regi: Therese Söderberg
Scenografi: ensemblen
Kostym: Ina Nyholm
Mask: Bim King
Medverkande: Lisbeth Johansson och Kim Lantz
Länk: Regionteater Väst


recension/teater. I Lycka till med allt kan den som vågar konfrontera sina rädslor. Tillsammans med skådespelarna har regissören Therese Söderberg skapat en intim föreställning i ett samarbete mellan Folkteatern och Regionteater Väst.

Vem har inte varit rädd? Åtminstone någon gång? Den som vågar konfrontera sina rädslor kan göra det i regissören Therese Söderbergs uppsättning Lycka till med allt med undertiteln ”en lustfylld föreställning om rädsla”.


Föreställningens form är intim. Skådespelarna rör sig redan från början bland publiken, och får oss att känna oss som delaktiga i ett personligt samtal.
   Det är inte så konstigt för manuset har vuxit fram i samtal och samarbete mellan regissören och skådespelarna. Dessutom uppträder de senare – Lisbeth Johansson från Regionteater Väst och Kim Lantz från Folkteatern – i sina egna namn.


Men även om tilltalet är personligt är det inte privat. Det här är två rollfigurer som med mycket humor men också allvar pejlar in både sina egna och våra rädslor. Ingen rädsla är för stor eller för liten. Alla ställs de till skärskådande.


Regin är helgjuten, med täta byten och ett tempo som hela tiden bär framåt. Och båda skådespelarna är självsäkra i sin gestaltning av den lilla människan, av dig och mig.
   Lisbeth Johansson spelar med ett brett register – än lekfull, än ironisk och än allvarsam – i sina försök att ta itu med allt hon oroar sig för. Kim Lantz är mer eftersinnande och analytisk, men spelar även han med humor som ibland gränsar till burleskeri.


Scenen är enkel, med en hopfällbar stege som nästan enda och centrala rekvisita. Men till och med den känns överflödig och ibland rent av störande eftersom den inte fyller någon egentlig funktion och verkar mest som ett stöd för de agerandes olika ställningar.

Iva Åberg

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (0 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare