Vampyrerna på Teater Scenario

I ett iskallt scenrum, bland rök och trollerikistor, svävar vampyren Vlad Tepes den yngre upp från källarscenens mörker. Han har ingått ett avtal med teaterns nya hyresgäster, att hålla föredraget ”Denn die Toten reiten schnell” (Ty de döda rider fort) – om blodsugares liv och leverne.   
   Tillsammans med vapendragaren Arnold vampyren av Vrykolakas visar han att utsugare finns i olika arter, med specifika särdrag och förmågor.
   Regissören Lotta Östlin-Stenshäll lyckas göra ett matigt manus till lättsmält teater. Skådespelarna står ofta klargörande och redovisar, men är för den skull aldrig långrandiga. De biter tag lite lagom och underhåller. Att göra ett anförande komiskt är en bedrift i sig, och föreläsarna lånar friskt från dem som lyckats. Vlad Tepes den yngre har anlag i både Papphammar och Per Oscarsson, men hans förklaring är rimlig – du delar talang med den som bitit dig.
   Vampyrerna visar sig vara två mörkerdyrkare som trivs ovanligt bra i rampljus, och lär ut mer om homo sapiens än om ockrare.
   Föredraget handlar därför inte bara om minoriteter, maskuliniteter och blod, utan om människans egen förmåga att suga musten ur livet.