Vad drömmer vi om? Jo, om ”frihet”, ”kärlek”, ”en dotter”, ”att bli skådespelare” eller om ”att människor visar sig sårbara, för det är där kärleken och kraften finns”. Svaren är publikens egna på frågan som ställs när vi återsamlas vid en tätt befolkad Dramatentrappa efter en smartphoneledd vandring genom ett plötsligt sommarvarmt Östermalm.
Ja, interaktiva vandringar har blivit på modet. I Proscenium på Dramaten leddes vi in i teaterhusets mysterier med röster från förr och visuella suggestioner, i Rörelsen på Teater Tribunalen gick vi runt ett Södermalmskvarter som på I-poden befann sig i miljöuppror, i Drömdykarna på Elverket klev vi in i drömmens rike med hjälp av en drömmaskin och nu, i Maryam, upplever vi Rebecca Forsbergs poetiska ljuddrama om den unga syriska vetenskapskvinnan Maryam från 900-talet.
Maryam själv hade ingen smartphone, men hon tillverkade astrolabier, ett positioneringsverktyg som användes inom navigering, astronomi och astrologi. Hennes handgjorda verktyg fick plats i en ficka och kunde med hjälp av stjärnorna mäta tid, plats och position samt, tack vare att det inkluderade flera religioners högtider och språk, användas av människor ur olika samhällsgrupper.
Astrolabiet var kanske det närmaste 900-talsmänniskan kom en smartphone. Via smartphone-appen Maryam kommer vi i alla fall nära 900-talsmänniskan. Vi är ett fyrtiotal högtalar- och telefonförsedda deltagare som vandrar i grupp (men dramat går också att upplevas enskilt) för att leta upp gps-styrda koordinater, där ljudscenerna en efter en spelas upp för oss.
Det är lätt absurt att gå genom lunchrusningens citykvarter, där uteserveringarna är fyllda till bristningsgränsen med oavsiktliga statister i vårt drama. Var och varannan förbipasserande är, liksom vi, utrustad med en smartphone i näven, inte sällan också med hörlurar i öronen, så det är inte alls säkert att vi utmärker oss så synnerligt. Vi vandrar genom de välbärgade kvarteren, Mammons kvarter; i de här kvarteren arbetar människor med möjligheter och kanske också chanser att förverkliga sina drömmar.
Maryam kunde inte det. Hon kämpade för att ta plats i Bayt al-Hikma, Visdomens hus, där männen dominerade. ”Mitt liv rinner bort som Eufrat och Tigris mot öppet hav” viskar hon i våra öron när hon ska till att dö. Jag hör hennes röst i lurarna och grips av världens kontraster. Då och nu. Kvinna, man. Överklass, underklass.
Maryam är tredje delen i trilogin Women In science om kvinnliga pionjärer inom vetenskapen. Samtidigt som vi vandrar i Stockholm ges föreställningen i Kista, Luleå och Västerås. Efter vandringen kan vi se allas våra drömmar som stjärnor i mobilen och på konstnären Peter Hagdahls stjärnhimmel i Dramatens foajé. Vad drömmer vi om? En stjärna är märkt ”Frihet”. Det är en strävan som sammanfattar människors innersta önskemål oavsett tid och plats.
Loading ...
