Teater Terrier spelade förra året pjäsen Om det dom gjorde, som handlade om Tumbamålet där en kvinna anmält att hon blivit sexuellt utnyttjad av flera män. Var är alla? handlar också om sexuella övergrepp, men ur ett kvinnligt perspektiv.
Tessan kommer tillbaka till den lilla orten ett år efter händelsen. Hon tar upp sitt jobb på vägkrogen – på scenen en glasbur med starka lysrör.
Tjejen Benne, som blev vittne till övergreppet, söker upp henne och samtalet kommer oundvikligen in på det som hände den där kvällen. Maria Sundbom och Julia Högberg är båda bra på att ge karaktärerna en osäkerhet med både blickar och kroppsspråk. Och att när det blir jobbigt bryta av med ytligt snack om kaffet eller bilen. Komiken blir ett andningshål.
Men de stora frågorna hänger över dem båda. Varför skrek inte Tessan att de skulle sluta och varför ingrep inte Benne?
Pjäsen visar hur verkligheten kan se ut. Abstrakta uttalanden och tidningsrubriker blir konkreta. I en tillbakablick spelas hela händelseförloppet upp. Det är obehagligt. Det som börjar som en lek mellan de tre kompisarna slutar i fruktansvärda övergrepp. Som betraktare vill man bara ställa sig upp och skrika: Men sluta då för fan!
Tessan tycks försöka förtränga det som sker. Hon säger inte ifrån. Orden blir för starka. Säger hon nej så säger hon ja till att det verkligen händer – att hon blir våldtagen. Vem bär skulden? Killen som hetsar sin underlägsna kompis eller han som verkligen utför våldshandlingarna? Kan offret någonsin bära skuld i en sådan situation? Och hur är det med Benne, som ser allt men som väljer att titta bort? Frågorna dröjer sig kvar.
Mirja Unges dramatikerdebut är laddad och som gjord för att starta diskussioner om ett ämne som angår oss alla.
Loading ...
