Man behöver inte direkt vara numerolog för att fascineras av siffror. Varje liten dagisunge räknar ju lätt och gärna till tio, hundra och tusen. Fast min egen unge säger, när vi lämnar premiären av Hallå 42, att till triljoner tänker han inte räkna, för det tar för lång tid.
Något särskilt mystiskt är det inte heller med siffrorna i Zebra Dans nätta föreställning. Däremot är dansarna/aktörerna Andrea Aja Svensson och Jennie Lindström bra på att, i Carl Olof Bergs koreografi, skapa siffermagi med enkla medel. Det är en yster och lekfull energi i deras samspel, där de, tätt intill publiken, först räknar in oss och sedan svänger fram över scenen i en sifferinspirerad dans.
Med siffror kan man locka fram aggressioner, med siffror kan man roa sig med gissningslekar, siffror kan man smeka och (tack vare Helene Bergs animationer) fånga på tröjan. Rätt som det är måste man, som Jennie, gå och slå en sjua.
Det är egentligen inget märkvärdigt med Carl-Olof Bergs föreställningsidé. Att leka med siffror har gjorts förr. Eller för den delen med bokstäver, som i Bokstavligt på Pantomimteatern (läs Nummers recension) förra året. Ändå tycker jag om den här mjuka, snälla föreställningen, som tack och lov saknar allt vad pedagogiskt uppsåt och tilltal heter.
Och när finalen blir en hyllning till den siffra som ingenting betyder men som alla behöver fungerar Hallå 42 i förlängningen som en hommage till världens alla självupplevda eller av andra utsedda nollor.
Loading ...
